Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233 Skolan och bibelkritiken.
mekanisk uppfattning om uppenbarelsen delas af
ortodoxa och fromma kristna, förbättrar detta ej teorin.
I religionen är det i regeln — väl att märka:
inom hvarje hufvudepok! — så: det bästa först. Och
denna, för den i skriften föreliggande uppenbarelsens
karakter icke »nedsättande» utan snarare »höjande»
regel finner en ny tillämpning på gamla testamentets
område, om man ser det från synpunkten af den moderna
kristendomens hypotes: profetian först. Först kommer
då den klassiska, storslagna urtypen, den kraftigt
gestaltade, enkla, i inspiration födda idén. Efteråt kommer
modifikationen, differentieringen, »systemet». Först det
centrala, trosförnyelsen. Sedan det periferiska:
dogm-gestaltning, morallagens utgestaltning i detaljer.
Profetian har väsentligen denna klassiska karakter.
»Leviti-cus» och hvad man kallar »prästkodex» med sina
detaljbestämmelser af rituell och juridisk art är efterklassigt
— det är också sådant »som i Kristus återvändt».
Därmed vinner också den hos den senare fariseismen och
talmundismen förefintliga lagformalismen en naturligare
förklaring. Man förstår lättare huru de »äldstes
stadgar» kunna sluta sig till de många buden i Tora, än
huru de omedelbart kunna sammanhänga med
profetismens centralt religiösa tankar.
Den traditionella åskådningen statuerar ett
förhållande, sannolikt det som skulle uppstått ifall Hermas
hade föregått Paulus, medeltidens skolastik föregått
Augustinus, konkordieformelns författande föregått
Luthers uppträdande — den ställer moralisten och teologen
fore reformatorn och profeten. Förmår »den kritiska
uppfattningen» i denna punkt bryta sig igenom till
allmännare erkännande, synes det mig snarast komma att
öfva ett hälsosamt inflytande på betraktelsen af gamla
testamentet och på dess bruk i uppbyggeisens och
teologins tjänst.
Om jag i det föregående stundom »talat litet illa
om» kritiken, så är det derför, att jag haft för ögonen de
negativa riktningar, som i vår tid företrädesvis göra
anspråk på att heta »de kritiska». Men det vore ju en
ensidig uppfattning om man ansåge kritik vara ungefär
detsamma som negation, klander, nedsättande omdömen.
Den färgen har ordet nog fått derför, att kritici på alla
områden i regeln anse sin plikt vara att anmärka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
