Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Skolan och bibelkritiken.
ren, som skickligt och enväldigt styr tankarne i
goss-hufvudena ofvan bänkraderna,, har kanske en viss
frestelse att glömma, att dessa hufvuden icke alltid äro
placerade i de nätta kolonner, i hvilka de befinna sig
under hans exercis. Han är icke den ende som talar
till dem. Skolböckerna äro icke barnens enda, ej alltid
deras * käraste böcker. Skolans tankevärld — om den
också går ut öfver aldrig så många vetenskapsområden
— räcker ej att famna den verkliga världen i
gosshufvu-dena. Och därför må skolan vara aldrig så dogmatisk
både i teologi, historia, språkkunskap och naturlära —
i den nämnda världen växa många, jag vill just icke
såga »kritiska», men kritiserande tankar. Och bibeln
skonas icke. Föröfrigt — äfven om ingen utanför
skolans väggar talade »klandrande» eller »anmärkande» om
bibeln, så skulle ofrivilliga anmärkningar ändå födas i
barnahjärnorna. Man behöfver blott taga hänsyn till
bibelns egenskap af att vara en gammal litteratur för
att förstå, huru den kan väcka de ungas undrande
frågor. Ynglingen stöter kanske helt enkelt på ett ställe,,
där känsliga förhållanden framställas i antik nakenhet.
Han finner en »antik» poetisk bild, söm förefaller honom
underlig. Är det Guds ord detta? Talar Gud så? —
det blir lätt frågan. Mycket sådant, hvarvid den äldre
och särskildt den i någon mån klassiskt bildade
bibelläsaren är van och som han finner alldeles i sin
ordning, är icke lika »naturligt» för barnen. Om vi alltid
hade klart för oss detta, äfven beträffande andra, som i
sin kännedom af bibeln äro barn, skulle vi ej vara så
snabba att i hvarje fall, då en människa »stöter sig på
bibeln» och ger uttryck åt denna anstöt, se eh. yttring
af »ogudaktighet».
Klokast, och icke blott klokast, utan kärleksfullast
vore det nog, om man kunde taga ynglingen under
armarna och hjälpa honom litet tillrätta. Man skall vara
rädd om barnets och ynglingens »tro». Det är rätt. Men
det är klart, att det svåraste man kunde göra för att
knäcka denna tros framtid, vore, ifall man en dag fram
i tiden läte ynglingen göra den upptäckten, att
kristendomsläraren med berådt mod slagit i honom både en
och annan »dalgubbe» t. ex. beträffande bibeln. Och det
är äfven klart, att det ej heller är stärkande och
befrämjande för lärjungens tro, om han känner på sig, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
