- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettioförsta årgången. 1895 /
630

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

630

Teckningsunder visningen.

för kulturhistorien vigtiga omständigheter, hvilka man svårligen
genom blott och bart beskrifning kunde få att framträda fullt tydligt
(exempelvis omnämndes de grekiska pelarordningarne samt vissa
for de olika byggnadsstilarna inom arkitekturen karakteristiska
hufvuddrag). Sektionen stannade vid följande beslut:
»Teckningsundervisningen kan, ehuru den har sitt särskilda mål, vara till stort
gagn vid undervisningen särskildt i geografi.»

I fråga om den kartritning, som går ut på att kopiera en
_eller flera kartbilder ur kartboken, yttrar sig redan 1884 den
framstående pedagogen, dåvarande professorn i pedagogik vid Helsingfors
universitet, L. J. Cleve i sitt utgifna arbete Grunddrag till
skol-pedagogik mindre gynsamt. Han anser densamma vara
företrädesvis en teckningsöfning och mindre till gagn for geografiens studium,
enär lärjungarna ofta visat sig icke kunna med säkerhet redogöra
för hvad de sålunda tecknat. Vi kunna icke bestrida sanningen
häraf, ifall kartritningen går så till, som hittills ofta skett, att
lärjungarne rita sina kartor utan ali kontroll och utan att läraren i
geografi förut genomgått i klassen det land eller den verldsdel, som
skall afbildas. Vi vilja gå ännu längre och påstå, att en så
be-drifven kartritning knappast blir en teckningsöfning. Derför är det
vid dylik kartritning äfven nödvändigt, att teckningsläraren, i det fall
att läraren i geografi är mindre teckningskunnig, vid kartritningen
hjelper lärjungarne med råd och anvisningar. Härvid måste ock
iakttagas, att vid kartritningen tillämpas enkla och lätt utförda metoder,
på det icke en dyrbar tid må onödigtvis förspillas. En på detta sätt
utförd kartritning måste ovilkorligen vara till nytta icke blott såsom
teckningsöfning utan ock i hög grad egnad att stärka och befästa
förut inhämtade geografiska kunskaper, hvarförutom dessa kartor blifva
ett värdefullt material vid repetitioner, då på dem icke är upptaget
mera, än hvad lärjungen nätt och jemt behöfver kunna. Denna slags
kartritning har föröfrigt alltid roat ungdomen och kan lämpligast
efter behöflig förberedelse utföras på lediga stunder i hemmet, hvarför
den ock blifvit af Kongl. Maj:t alternativt anbefald såsom feriearbete.

I fråga om kartritningen på skoltaflan yttrar sig nämnde
auktoritet deremot mycket förordande. Han säger nämligen:

»Vill läraren bibringa sina elever förmåga att i form af karta
framställa sitt geografiska vetande, måste han ej blott sjelf ega
denna förmåga utan äfven under undervisningens hela fortgång deraf
göra bruk, så att han på svarta taflan uppdrager kartan af den
verlds- eller landsdel, som för tillfället behandlas samt lägger den
till grund för undervisningen och dervid särskildt fäster elevernas
uppmärksamhet på utsträckningens proportioner. Genom ett sådant
förfarande kunna eleverna utan svårighet bringas derhän, att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1895/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free