Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultnrhistori en s ställning.
13
upp i form af ett vid hvarje periods slut anbragt och
från den politiska historien noga afskildt kapitel med
öfverskriften »Den allmänna odlingen» eller dylikt. Det
behöfver knappt tilläggas, att dessa afdelningar äro
tryckta med finare stil och i regeln ej läsas.
Sistnämnda förhållande beror emellertid ej på
kulturhistoriens egen oförmåga att intressera, utan på den
form, hvari den framträder’. I närmast föregående
århundraden florerade inom den europeiska vitterheten ett
ogräs, som fått namn af den beskrifvande eller målande
poesien, emedan den täflade med måleriet att afbilda
tillstånd och kroppar i hvila. Som bekant fick denna
* diktart sin dödsdom genom Lessings »Laokoon», hvilken
framhöll, hurusom Homerus, i motsats till detta
missriktade manér att måla i ord, beskrifver Achilles’ sköld
genom att berätta själfva gången af smedens arbete. I
denna kritik ligger ock anvisningen om rätta sättet att
framställa kulturhistorien. Någon afsöndring i politisk
och kulturhistoria bör ej förekomma vid skolans
undervisning, för det första emedan det ger ett irrigt begrepp
om den historiska verkligheten, för det andra emedan
kulturskildringen måste lifvas genom att sammanflätas
med det personliga och med den lefvande handlingen.
Liksom läroboken ej får gifva ett subjekt utan
predikat, d. v. s. ett historiskt namn utan uppgift om
personens betydelse, så bör den ej heller framställa ett
predikat utan subjekt, d. v. s. en handling eller ett tillstånd
utan anknytning vid en bestämd personlighet, ty för ett
okroppsligt »man» eller dimmigt passivum har den unge
lika litet intresse som för ett naket namn.
Endast genom att upplösa tillståndet i personlig
handling, det koexisterande i ett successivt kan man göra
kulturhistorien delaktig af den politiska historiens episka
lif och förmåga att intressera. Skolgossen, som med slö
blick går förbi de gamla persedlarne i Nordiska museets
klädkammare, skall sträcka sig på tå för att rätt kunna
se samma persedlar, när de draperats på lefvande
personer i de historiska tågen på Skansen.
Betecknande är ock, att, när en sådan mästare i
den lefvande framställningen som Strindberg framträder
som kulturhistoriker och skall beskrifva Sveriges
tillstånd för tusen år sedan, så gör han det ej genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
