Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51 Om uppfostran och undervisning hos romarne.
Barnet anförtroddes då under åtskilliga religiösa
ceremonier i gudarnes vård. Dessa tänktes gripa in i hvarje
detalj uti barnets utveckling. En gud öppnade dess mun,
då det utstötte sitt första skrik. En annan skyddade det
i vaggan, en tredje lärde det dia, en fjärde att gå, en
femte att tala o. s. v.
På nionde dagen efter födelsen, om det var en gosse,
— på den åttonde, om det var en flicka, — hölls
familjefest. Barnet frambars då inför penaterna och erhöll vid
detta tillfälle sitt namn1), gossen tre, flickan två2). Offer
anställdes, och en festmåltid afslutade det hela.
För att skydda barnet mot förtrollning hängdes om
dess hals en hjärtformig kapsel af guld eller läder med
en inneliggande amulett3).
Den första uppfostran leddes helt och hållet af
modern med tillhjälp af de vuxna döttrarna eller någon
kvinnlig anförvant4). HoUj ammade oftast själf sitt barn.
Hon gaf det ömma smeknaitm, lallade dess jollrande språk,
vyssjade det till sömns i djen trågformiga vaggan, deltog
i dess barnsliga upptåg och lekte med dess enkla och
klumpiga leksaker, blommor, bollar, kulor, nötter,
tärningar, stenar, terracottadockor o. dyl. Visade det
egensinne, skrämde hon det mdd vargen. Stötte det sig mot
en stol, tystade hon det genom att straffa den elaka
stolen. När det, trött af lek och ras, kröp upp i hennes
knä, sjöng hon små visor eller berättade sagor, som
införde barnafantasien i undrens brokiga och glänsande
värld.
1) Macrob. Sat. 1, 16, 36: ... lustricus dies, quo infantes nomen
accipiunt, sed is mari bus nonus, octavus est feminis.
2) Jfr Zoeller, Gr. und Rom. Privataltertümer, pp. 222 ff.
3) Plin. Nat. Hist. 33, 10: mos bullæ duravit, ut eorum, qui
equo meruissent, filii insigne id haberent, ceteri lorum; Juv. Bat. 5r
164: ... etruscum puero si con tigit aurum [etr. aur. = bulla aurea] |
vel nodus tan tum et signum de paupere loro; Macrob. Sat. 1, 6:
bulla inclusis intra earn remediis, quæ crederent adversus invidiam
valentissima. Hinc deductus mos, ut prætexta et bulla in usum
pue-rorum nobilium usurparentur ad omen et vota conciliandæ virtutis.
4) Tac. dial. 28: nam pridem suus cuique filius in gremio ac sinu
matris educabatur, cuius præcipua laus erat tueri domum et inservire
liberis; Verg. Aen. 8, 413: ... ut femina . . . possit parvos educere
natos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
