Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 Om uppfostran och undervisning hos romarne.
närvarande. Och vid sådana tillfällen hörde de äldre
personer eller också måste de själfva sjunga och recitera dikter,
som förhärligade förfädrens dåd. Han var med dem ute
i fria naturen, där han lärde dem att simma, springa, rida
och jaga samt öfvade dem i vapen- och knytnäfvekampx).
På detta och annat sätt härdades kroppen2). Också
vandes barnen till måttlighet i mat och dryck samt att
gå till sängs tidigt. Men icke heller själslifvet
försummades. Man fordrade strängt försynthet och lydnad. Och
såväl genom godt föredöme som genom att aflägsna allt,,
som kunde grumla det oskyldiga barnasinnet, försökte
man dana kärnfriska, karaktersfasta män och kvinnor.
De äldre aktade också noga på sina uttryck och sitt
uppförande i barnens närvaro3).
Undervisning meddelades visserligen i medicin,
etruskiska och åkerbruk, mçn det var hufvudsakligen genom
egen iakttagelse och egna erfarenhetsrön, som barnen
vunno sin utbildning.
Men icke alla . hade tillfälle att i hemmet erhålla
undervisning. Dessa måste vända sig till en privatskola,
ludus litterarius. Sådana läroanstalter funnos redan under
400-talet f. Kr., om vi få tro Livius4). De voro alla
samskolor5).
*) Hor. epist. 2, 1, 103: Eomæ dulce diu fuit et sollemne . . . |
maiores audire, minori dicere, per quæ | crescere res posset, minui
rîamoosa libido.
2) Verg. Aen. 9, 603 ff.: durum a Stirpe genus natos ad
flu-mina primum | deferimus sævoque gelu duramus et undis, | venatu
in-vigilant pueri silvasque fatigant, | flectere ludus equos et spicula
ten-dere cornu. | At patiens operum parvoque adsueta iuventus | aut
ra-stris terram domat aut quatit oppida bello.,
3) Juv. 14, 44: nil dictu foedum visuque hæc limina tangat, |
intra quæ pater est ... | Maxima debetur puero reverentia, si quid |
turpe paras, nec tu pueri contempseris annos; Oie. de off. 1, 35:
nostro quidem more cum parentibus puberes filii non lavantur.
4) Liv. 3, 44, 6: virgini (Verginiæ) venienti in forum — ibi
nam que in tàbernis litterarum ludi eran t (således år 449 f. Kr.) —
minister decemviri manum iniecit. Jfr Plaut. Merc. 2, 2, 32; Pers.
2, 1, 6 Se dock Voigt, Rom. Privataltertümer, München 1893, p.
3982: »Die Erwähnung beruht lediglich auf ausschmückender
Darstellung» .
5) Mart. 8, 3, 13: an iuvat ad tragicos soccum transferre
co-thurnos, | aspera vel paribus bella tonare modis, | prælegat ut tumidus
rauca te voce magister | oderit et grandis virgo bonusque puer? ; 9,68,
1: quid tibi nobiscum est, ludi scelerate magister, | in visum pueris
virginibusque caput?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
