Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lit ter aturanmälan.
95
nybildade formerna på -ime, -isme, -ieme, -iesme, af hvilka
ième från XIV årh. bKr allenarådande, I detaljkritiken af
föregående förklaringar af dessa senare bildningar kan man i
allmänhet instämma, men man skulle kunna önska
framställningen mera klar oeh mindre störd af tryckfel. De äro så
pass betydande, att de måste framhållas. Midt på s. 103 är
väl något utfallet efter au lieu; slutet af s. 113: deciman\ s.
114 r. 11: V ere (t); s. 115 r. 11 ett dy i, som väl skall vara
dyë, ty det är ju fråga om det dyë, som nämnes på 5:te raden;
men hvad menas då med dyime r. 12?; s. 117 r. 14 nedifrån
är felaktig; s. 124 r. 16 nedifr.: tme, läs me; ej nog tydligt
är s. 111 slutet, där det säges, att -decimum, -am, -dime gifvit
upphof till -ime (lämpligare på s. 132: -ecimus > ime).
Medan jag är i farten med småsaker, vill jag äfven påpeka t. ex.
s. 114: quatozime; s. 114: Oillièron; s. 130: Rutéboeuf; s. 131:
cette V etymologier några misstryckta participier: dus s. 116, obligés
s. 122, apparentés s. 126; mycket ofta e för é; ej sällan
tan-disque, parceque i ett ord och c’est-à-dire utan bindestreck; som
»suécisme» eller »latinisme», för att tala med Wahlund, betraktar
jag användningen af annoter =. anteckna.
Men till viktigare ting. I den kritiska delen af
afhandlingen visas, att -ime är — -ecimus (i undecimus m. fi.) och
att andra tydningsförsök äro oantagliga; en del~ dialekter stödja
denna framställning.*) Ur detta -ime vill docenten Staaff
förklara -ième, sålunda nämligen att ime tidigt blifvit Tme
(hvilket synes ganska möjligt) och mellan artikulationen af T och
m låge en öfvergångsartikulation e, som utvecklats till
själéstän-digt ljud: è i -ième vore sålunda ett glidljud. Denna hypotes
synes mig icke hållbar, hufvudsakligen därför att m just är den
konsonant, som är minst beroende af tungläget: man kan godt
uttala im eller tm med bibehållande hela tiden af
tungställ-ningen för i; och man torde faktiskt ofta göra det. Om någon
ändring af vokalartikulationen skulle förorsakas af ra, vore det
närmast ett labialiserande af vokalen, jfr fimariu > fumier,
o. d. Äfven är det konsekventa bibehållandet af i i t. ex. cime,
dîme, far cime, prime ett skäl mot den af författaren föreslagna
utvecklingen ime > ième, då det är svårt att medgifva den
inverkan på dessa ord, hvilken enligt författarens mening s. 126
f., skulle hafva utöfvats af sällsynta eller olikartade sidoformer.
De på s. 129 ff. behandlade orden hafva icke af författaren
själf tillmätts någon vidare beviskraft.
*) Ej obetydligt material för de wallonska förhåUandena bjuder
La Chronique de Floreffe, z. f. r. Ph. XXI, 10, 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
