Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förstummandet af finalt r i franskan.
171
Äfven ord med traditionelt -er drogos af analogien in i
formfördubblingen, så att man jämte enfer, Jupiter populärt eller
provinsielt sade enfé, Jupite (Thurot I, 56). Nisards texter visa
också fé (= fer), enfé och till och med ché (= chair, s. 328).
I ord med femininform på -ère, -ière ligga förhållandena
annorlunda. Det må först anmärkas, att dessa former ej
nödvändigtvis hade öppet e. Enligt Thurot I, 63, 71 — 74 angifves
det äfven såsom slutet af grammatiker från XVI—XVIII
århundradena. Man kan redan däraf förmoda, att dess återverkan
på mask. ej kan vara så bestämd och likformig.
Låtom oss först taga adjektiven, hvilkas femininform är
vanligare är substantivens. I det populära talet, där mask.
företrädesvis var -e eller -ie, femin. måhända också -ere eller -iere
(-eze, -ieze), synes fem. ej hafva haft något inflytande. Vi ha
därför de populära adjektiven premie, demie (Thurot II, 158,
Ni sard 329), hvilkas populära form gjort sig allmänt gällande.
Men de mera lärda eller lånade, såsom familier, séculier,
particulier etc. ha i XVI—XVIII århundradena vanligen mask. -er,
(Thurot II, 160) säkerligen framkallad af ett fem. familière etc.
Adjektiven amer och eher ha haft de ungefär lika vanliga
formerna ame, amer, che, cher (Thurot I, 56, 57). Formerna på
e föredrogos utan tvifvel af vulgärspråket, formerna på er
föredrogos, åtminstone till slut, af litteraturspråket ej blott genom
inverkan af fem., utan äfven för att differentiera från participet
amé (== aimé) och che = chez, och, i fråga om cher för att
ej beröfva det alltför mycket dess sonoritet; man erinre sig ock
amertume, cherté etc., som kunnat inverka. På samma sätt
torde ha förhållit sig cler (clarus), fier, ehuru grammatiker tala
föga om dem; cler med é Thurot I, 335*); fier rimmande med
(se) fier ib. I, 59. En vacklande ställning mellan de populära
premie etc. och de andra adjektiven synes léger hafva intagit;
se Thurot I, 56, 57.
De mobila substantiven på -er voro i allmänhet mycket
populära (archer, boucher, vacher, berger, boulanger, geôlier etc.)
och borde därför behandlas på populärt sätt med öfvergång af
er > ez > é. De hade blott en sällsynt femininform, voro
därför föga utsatta för inflytande af något -ère och desto lättare
att sammanslå med de immobila rocher, mestier etc Därför
sedan XVI årh. vache, berge etc. (Thurot I, 56, 57). Dock
per = pair, förklarligt däraf att det med tiden blef ett litterärt
*) Cler i litteraturspråket influerades af clartts, skrefs clair och
fick därigenom än ytterligare -er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
