Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den moderna språkundervisningen.. 198
Vill man nu dra ut konsekvenserna af denna allmänna fordran,
så skulle man möjligen kunna uppställa följande något mera
specificerade kraf på den moderna språkundervisningen inom skolan:
1) Elementar- och öfningsböcker afsedda för det första
stadiet böra endast innehålla sådant språkmaterial, som tillhör det
vårdade talspråket.
2) De med stor stil tryckta reglerna i skolgrammatikorna
jämte dithörande exempel böra afse endast det vårdade talspråket.
Hvad som uteslutande berör skriftspråket bör tryckas med annan
(finare) stil och endast upptagas i den mån, som det kan anses
nödvändigt för ett riktigt begripande af de på skolstadiet
förekommande texterna samt för en korrekt öfversättning af de utaf
Ecklesiastikdepartementet under de senare åren utgifna studentskripta.
Så ofta fullt motsvarande uttryck inom talspråket finnes, bör detta
(inom parentes) meddelas vid sidan af den litterära språkformen.
Hvad som tillhör det rent familjära språkbruket tryckes likaledes
med särskild stilsort och betecknas uttryckligen såsom sådant.
3) Vid läsningen af texterna, där enligt sakens natur olika
stilarter måste representeras, bör undervisningen aldrig förlora ur
sikte att hos lärjungen befästa känslan af hvad som hör till den
ena eller till den andra stilarten.
Det är klart, att den under 3) uppställda fordran innebär
synnerligen stora kraf på lärarens kompetens. Klart är äfven att,
hur kompetent han än må vara, hans bemödanden i nämnda
riktning måste bli mer eller mindre fruktlösa, så länge ej de under
1) och 2) uppställda villkoren äro uppfyllda. Men dessa innebära
i sin ordning stora kraf på läroboksförfattarna.
Som uppställandet af vissa allmänna och i mångas Ögon helt
säkert tämligen sväfvande fordringar torde vara tämligen gagnlöst, om
man ej genom konkreta exempel i detalj belyser sin egen
ståndpunkt i frågan, skall jag i det följande tillåta mig att efter ofvan
angifna synpunkter genomgå ett kapitel uti någon af våra franska
skolgrammatikor. Jag väljer därvid den franska konjunktiven, på
hvars inlärande såsom bekant mycken tid och möda plägar
nedläggas. Samtliga diskuterade exempel äro hämtade dels ur Gullbergs
och Edströms Franska Skolgrammatik, 2 uppl., dels ur motsvarande
stycken i den franska texten till deras »Öfversättningsöfningar».
Jag har till föremål för min behandling valt dessa läroböcker
hufvudsakligen på grund af deras öfverlägsna förtjänster i
pedagogiskt-metodiskt hänseende. Min afsikt är alltså alldeles icke att på
något sätt klandra de om den franska språkundervisningen så högt
förtjänta författarna. Men jag tror, att den härmed väckta frågan
lättare skall kunna tillvinna sig intresse och bli föremål för diskus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
