Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skriftliga profven för studentexamen V.-T. 1899. 217
in ultimum diem spectant. Non idem universis finis est: alium
in medio cursu vita deserit, alium in ipso aditu relinquit, alium
in extrema senectute fatigatum iam et exire eupientem vix emittit;
alio quidem atque alio tempore, omnes tarnen in eundem locum
tendimus. Utrumne stultius sit, nescio, mortalitatis legem
igno-rare, an impudentius recusare.
Franskt öfversättningsprof.
En advokat, som ej hade några kunder, satt sysslolös vid
sitt skrifbord och ritade gubbar på en bit pappar. Då hörde
han dörren öppnas, och han fick se en illa klädd man stiga in.
Som han trodde, att det var en tiggare, ropade han till honom :
»Ser Ni icke, att jag har brådtom; jag har icke tid att
sysselsätta mig med Er; gå er väg!» »Eftersom Ni så vill», svarade
den andre en smula förargad, »skall jag gå min väg utan att
uträtta mitt ärende. Jag är till och med mycket glad däröfver,
ty jag hade ämnat till Er återställa en penningsumma, som jag
i flera år varit Er skyldig». »Det var en annan sak», utropade
advokaten, »kom närmare, käre vän, var så god och sitt ned;
jag kände icke igen Er; jag står alltid till deras förfogande,
som komma för att betala sina skulder».
Tyskt öfversättningsprof.
A.
En landtpräst, som hade gått hemifrån en vacker
eftermiddag för att göra ett besök hos en bonde, gick vilse i en stor
skog. Han hade låtit förleda sig att följa en gångstig, som
tycktes honom lofva att bli betydligt kortare än den vanliga,
men i stället blef allt krokigare och otydligare och slutligen
alldeles upphörde vid stranden af en sjö. Han hvarken såg
eller hörde någon människa i den stilla kvällen. Men då han
trodde sig upptäcka en rök, som uppsteg öfver trädtopparne nära
den motsatta stranden, kände han sig lugnare och sade till sig
själf, att han kanske ändå skulle kunna få tak öfver hufvudet
någonstädes före natten. Han uppgaf nu höga rop i hopp, att
någon skulle höra honom; och om en stund kom verkligen på
andra sidan sjön en liten kolargosse nedspringande till stranden,
hoppade i en båt och rodde raskt dit, där prästmannen
väntade. Denne blef därpå af gossen höfligt hjälpt i båten och
förd till hans faders enkla hydda. Följande morgon ledsagade
gossen honom till närheten af hans hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
