Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255 Om trestafviga ords användning i vers.
s. k. upptakt, af möjligen före första
taktslagsstafvel-sen* förekommande stafvelse eller stafvelse^ är
särskildt passande för svenska språket.
Skälet är, att bland de två- och flerstafviga orden
de starktbörjande äro i vårt språk till antalet alldeles
öfvervägande, och att därför vid naturlig uppläsning
taktindelningen ovillkorligen blir med starktbörjande
(fallande) takter.
Om man skulle uppdela verser, som börja med
svag stafvelse, i svagt börjande (stigande) takter (s. k.
jamber och s. k. anapester), så blefve följden, att
nästan hvartenda ord inuti versraden komme att
Sa-lomoniskt huggas i tu, t. ex.
Den gam- la ti- den är mig kär,
Den gam- la Ca- rolin- ska ti- den.
Så uttalar dock ingen människa dessa versrader,
utan hvar och en uttalar ovillkorligen:
Den gamla tiden är mig kär,
Den gamla Caro- lin ska tiden
d. v. s.
Den I gamla | tiden | är mig | kär, |
Den I gamla | Caro-|linska | tiden. |
En särskild fördel med detta sätt att afdela med
upptakt är, att man därigenom slipper det
onaturligaste af allt, öfverloppsstafvelsen (den s. k.
hyperkata-lexen), hvilken man, så snart man afdelar med svagt
börjande (stigande) takter, råkar ut för i alla svagt
börjande versrader, som sluta med kvinnligt
(tvåstafviga rim. Såsom vi sågo, inträffade detta i den sista
af de anförda versraderna, där, när den afdelades i
stigande takter, d. v. s. takter, som sluta med*
takt-slagsstafvelse (s. k. jamber), man fick den
öfverskjutande svaga stafvelsen (hyperkatalexen) : -den.
I Den gam-1 la Cå-|rolin-|ska ti-1 den.
Anm. Annorlunda vore förhållandet i t. ex. fransyskan, där
hvarje flerstafvigt ord har accenten (styrkan) på sista hörbara
stafvelsen. Där vore kanske, i strid med musikens uppdelningssätt, en
afdelning i starkt slutande takter naturligast — om öfverhufvud där
någon taktindelning alis vore möjlig!
I våra germaniska språk är däremot, som sagdt, den
musikenliga indelningen i starkt börjande takter den enda naturliga, att
icke säga möjliga — lyckligtvis, emedan man därigenom får den
musikaliska rytmikens breda grund att stå på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
