- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofemte årgången. 1899 /
259

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

259 Om trestafviga ords användning i vers.



Trestafvigas freqvens i svenskan jämförd med
förhållandet i tys kan, samt i danskan (norskan).
De trestafviga starktbörjande ordformerna äro
mångdubbelt fler i svenskan än i tyskan.

Så är t. ex., som bekant, i tyskan imperfektum
af nästan alla de s. k. svaga verberna (hvilka utgöra
minst 9/10 af tyskans verber) tvåstafviga, under det
att i svenskan för vår l:sta konjugations verber (minst
5/6 af alla våra verber) imperfektum är trestafvigt.
Jfr tyskans : liebte, wünschte ; svenskans : älskade,
önskade.

Vidare förbli de tvåstafviga pluralerna af
sub-stantiver i tyskan tvåstafviga, både i obestämd och
bestämd form, under det att de i de aldra flesta fall i
svenskan bli trestafviga i bestämd form. Jfr. tyskans:
Pferde, die Pferde, Weiber, die Weiber; svenskans:
hästar, hästarna, kvinnor, levinnorna.

På samma sätt när konsonantiskt utgående
tvåstafviga substantiver hos oss få bestämningsändelse.
Jfr. tyskans: die Vorzeit, das Eisberg; svenskans:
forntiden, isberget.

Äfven i danskan (norskan) förekomma fall då
tvåstafvigheten bibehålles, under det att i svenskan
inträder trestafvighet. Ett sådant fall är, när
tvåstaf-vigt substantiv står med adjektiv och bestämd artikel.
Jfr. t. ex. danskans (norskans): den danske Grundlov ;
svenskans: den danska grundlagen.

Gå vi sedan till de afledda, så äro våra talrika
trestafviga på -are t. ex. domare, riddare, förare,
skräddare, jägare, i tyskan tvåstafviga: Richter,
Ritter, Führer, Schneider, Jäger o. s. v. likaså äro våra
trestafviga komparativer på -are t. ex. sötare, vidare,
hårdare, i tyskan tvåstafviga, süsser, weiter, harter
o. s. v., o. s. v.

Alltnog! Svenskan har bland de germaniska
språkslägtingarna utan jämförelse det största antalet
starktbörjande trestafviga ordformer — ett
sakförhållande, som jag tror ingen före mig påpekat.

Det är således gifvet, att en undersökning af de
dels naturliga dels konventionella lagarna för
starktbörjande trestafviga ords infogande i vers skall för
vårt språk ha en alldeles särskild vikt och betydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1899/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free