- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofemte årgången. 1899 /
288

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288 Om trestafviga ords användning i vers.

Att de trestafviga rena, de f. d. bistarka och l:sta
gruppen af de bistarka i s. k. antikefterbildande vers
infogas såsom hel takt, |sss| d. v. s. med deras
naturvärde, är således numera alldeles afgjordt.

Något om, s. k. antikefterbildande vers. Man
torde undra öfver, att jag nyss begagnade uttrycket:
us. k. hexametrar", liksom jag förut sagt: us. k. saffisk
vers" och, i allmänhet, us. k. antikefterbildande vers".

Saken är, att byggnaden af hvarje klassiskt
latinskt versslag, som bekant, berodde på anbringandet
i hvarje takt af långa (mera tid upptagande) och
korta (mindre tid upptagande) stafvelser efter en viss
regel.

I hvarje takt föll sedan (eller antaga vi föll
sedan) taktslaget, ictus, på af schemat bestämd stafvelse.
Detta tilldelande (mer eller mindre hörbart) af ictus
var dock blott en uppläsningens sak. Platsen för ictus
utmärktes ej genom att till icte-stafvelse alltid togs
accerøt-stafvelse. På platsen för ictus kunde lika väl
anbringas en accentlös stafvelse som en
accentstaf-velse: och likaså på ictuslös plats lika väl
accent-stafvelse som accentlös sådan t. ex.

Ille égo qui quondam gracili modulâtus avéna
versifierades till

I Ille ego I qui quon-|dam graci-|li modu-[latus a-jvena

Hvad göra nu vi, när vi s. k. "efterbilda" latinsk
vers? Vi anbringa accentstafvelse (stark stafvelse)
på de ställen i versen, där uti den antika versen,
vid uppläsningen, anbragtes (eller såsom vi föreställa
oss anbragtes) ictus; accentlös stafvelse (svag
stafvelse) på de öfriga stafvelserummen uti takten, hvilka
vid uppläsningen, (antaga vi) ej erhöllo ictus. — Den
för det antika schemat grundläggande fördelningen
af "tid-långa" och "tid-korta" stafvelser kunna vi
däremot ej återgifva.

Vår s. k. antikefterbildande vers återgifver således
den latinska versens ictusställning, sådan vi tro den
ha varit; men den återgifver icke och kan icke
återgifva dess kvantitativa byggnad, sådan vi se och kunna
sluta oss till, att den har varit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1899/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free