Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
Li 11 eraturanmälan.
meddelas. Saklöst umbära vi hans lyckönskningar,
begrafnings-kväden och andliga dikter.
Den glade Israel Holmström lämnar endast allegorien »Giöta
kiämpavisa». Och ej väl lämpa sig för ungdomen hans råa
dryckesvisor, grofva bröllopskväden och satiriska sedeskildringar,
hvilka hvarken akta religion eller äktenskap heligt. Här måste
innehållet afvisa det frestande, som ligger i att genomgå de
alster, i hvilka för första gången den franska
pseudo-klassiciteten, som sedermera blir så allenarådande, framträder på svensk
mark.
Då psalmer af H. Spegel upptagits, kan jag ej förstå,
hvarför ingen sådan fått plats från J. Arrhenius och ännu
mer af den för 1695 års psalmbok så betydelsefulle Jesper
Svedberg.
Freses bästa skaldskap är representeradt. Men, när utg.
anfört en dikt, som andas idel beundran för tolfte Karl, fordrar
rättvisan, att äfven en sådan medtagits, i hvilken skalden
uttalar sin förändrade uppfattning och kastar ali skuld till krigets
förbannelse på karolinernas afgud.
Dalins författarskap blir ej tillräckligt belyst. Vi förmå ej
skildra honom som häfdatecknare. Och inom poesien göra vi
ingen bekantskap med hans dramatik. Detta kan väl vara af
föga vikt, ty den är nu ej längre njutbar. Men något prof ur
hans formfulländade andliga diktning och ur hans fina satirer,
såsom »Aprilverk» och »Kämpavisan», vore ej ur vägen.
När utg. ger oss ett par kapitel ur Wallenbergs »Min son
på galejan», väntar man också att få se Tessin, v. Höpken och
Mörk representerade.
Och något drama från denna tid borde väl medtagas.
Mycket tacksamt är i 6: 2 Modées »Fru Rangsjuk».
Gyllenborgs skaldskap blir ock styfmoderligt behandladt.
Men det verkar tröttande att så här sofra. Jag vill
därför i allra största korthet anföra, hvad jag saknar hos
gustavia-nerna och de författare, som följde efter dem.
Kellgren kräfver mera poesi och framför allt prosa. Vid
Leopold bör man medtaga något erotiskt ode, ett skaldebref och
ett drama. Oxenstjernas lyrik, A. M. Lenngrens didaktik och
lyrik samt Lidners dramatik komma ej till sin rätt. Något
poesi tarfvar Thorild. De yngre gustavianernas visor äro ej
tillräckligt typiska. Det behöfver ingalunda vålla någon svårighet
att utvälja både dryckesvisor och erotiska sånger af sådant
innehåll, att de ej demoralisera ungdomen, åtminstone icke mera än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
