- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofemte årgången. 1899 /
365

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ytterligare om ordförkortningar i svensk vers. 365

■ § 17.

Ytterligare om ordförkortningar i svensk vers.

Med imperfekt-förkortningarna från Stiernhielmska
perioden och Frihetstiden är ett eget förhållande!
Imperfektet: fröjdade, blir aldrig i vårt nutida uttal:
"frögdad’"; men uti dagligt tal bortkasta vi ofta ej
blott det slutande -e, utan hela slutstafvelsen : -de, och
göra sålunda imperfektet tvåstafvigt och till ljudet
lika med infinitiven.

Det är eget, att när Stiernhielm och poeterna
linder hans period i sin tvåstafstaktiga vers önskade
göra de trestafviga imperfekterna på -ade till
tvåstafviga, de då ej nyttjade denna talspråksform i stället
för att tillskapa en onaturlig förkortning. D. v. s. det
var underligt att Stiernhielm icke i stället för att
tillskapa ett onaturligt:

Som I frögdad’ | och be-|frödde | Alt, |
gk^j. Stiernhielm. Harm-Skrifft, v. 17.

Som j frögda’ | och be-[frödde | Alt | •

Man invänder naturligtvis, att vårt nuvarande
talspråks imperfektform: fröjda’ (i bemärkelsen: fröjdade)
då ej förefanns. — Det är möjligt, men knappt troligt!

Dalin, i sitt stycke "Gammal Kämpavisa", där
han tydligen ådagalägger sin afsigt vara att återgifva
tfaZspråk, och därtill gammalt sådant, skrifver nämligen:

»Och Änglarna dansa och Helgonen slog wad.»
Dalins Witterhets Arbeten. Stockholm 1767, Del V, s. 81, str. 7.

Jfr äfven här förut § 13, 3:dje sidan, imperfektet:
"dundra", rimmande mot "hundra", och detta däremot
i den allra högtidligaste stil.

När denna imperfektets talspråksform: dansa (i
st. f. dansade), dundra (i st. f. dundrade) således fanns
på Dalins tid, och t. o. m. tycks varit fullt stadgad,
enär den kunde skrifvas och år 1767 tryckas och
detta t. o. m. utan apostrof: " dansa", ej dansa’,
"dundra", ej dundra’ — så är det föga troligt, att den
ej skulle funnits 100 år förut på Stiernhielms (f. 1598
—d. 1672) tid. Bortkastandet af en så viktig
böjningsform som imperfektets: -de, går ej gerna så hastigt.
i£tt sekel är i denna, sedan oräknade årtusenden
Pedagogisk Tidskrift 1899. 10. 26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1899/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free