- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofemte årgången. 1899 /
507

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tillfällig styrka på första stafvelsen.

507

H H H

Undantag, Luleå, Piteå, Torneå, som äro starkt-

b b b
börjande rena7 och Vestervik, Vimmerby, Hammarby,

H H H

b

Östersjön, och möjligen några fler, som äro starktbör-

H

jande bistarka på tredje.

Tendensen att göra trestafviga ortnamn, af först en
två-stafvig del och sedan en enstafvig del, starktslutande är, eget
nog, så förhärskande, att äfven många namn, som ännu bestå
af två särskilda ord, erhållit samma styrkans ställning, så att
de bilda en komplex, med styrkan på sista stafvelsen, t. ex.

H H H

Ålands- haf, Roma- hed, Kalmar- sund, o. s. v.

Jag har påpekat denna benägenhet hos trestafviga
ortnamn, som bestå af först en tvåstafvig och sedan en enstafvig
del, att vid uttalet blifva starktslutande, något, som jag ej vet,
om det förut anmärkts.

Förhållandet är egendomligt; ty, som bekant, förlägger
annars vårt språk i alldeles öfvervägande grad, uti rent inhemska
ord, hufvudstyrkan på ordets första stafvelse, så väl i enkelord,
som i sammansatta ord.

Jag har anmärkt sakförhållandet, men vågar ej söka gifva
någon förklaring af detsamma.

Samteliga starktslutande bestå af först två svaga
stafvelser och därpå en hufvudstark stafvelse, som
slutar ordet. Deras värde är således, såsom ofvan

H

tecknats, sss.

Tillfällig styrka på första stafvelsen. Så
uttalas också dessa ord vid lifligt tal; men när
ordströmmen flyter lugnare, får oftast första stafvelsen
en liten utmärkande styrka, under det att andra
stafvelsen blir, som förut, svag, och den tredje naturligtvis
hufvudstark.

Denna tillfälliga lilla styrka på första stafvelsen
får dock ingalunda förblandas med hvad jag förut i
denna* afhandling kallat føstyrka.

. Bistyrkan tillhör alltid senare delen af ett ord, sedan
nå/gon stafvelse i ordets börjande del haft hufvudstyrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1899/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free