- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettioåttonde årgången. 1902 /
15

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KATEKESFRÅGAN. 15

ett personligt vittnesbörd, hämtadt ur Luthers egen
tros-och lifserfarenhet samt formuleradt med hänsyn till ett
förefintligt tillstånd inom församlingarna. Luthers afsikt
med bekännelseformen skulle alltså vara den att gifva
åt sin lärobok den liffulla åskådlighet, utan hvilken ali
barnaundervisning bär ringa eller ingen frukt. Såsom
man t. ex. vid undervisningen i botanik väljer ut ett
vackert, fullständigt utveckladt exemplar af en växt och
framställer det som typ för en familj eller ett släkte
samt låter plantan så att säga själf förtälja om sin
byggnad och sina lifsfunktioner, så skulle Luther ock här
velat peka på si^ själf såsom en typ för genom Guds
nåd förlossade och helgade människor.

Men icke heller denna tolkning finna vi nöjaktig.
Vi tro ej, att Luther, då han skref sin Lilla katekes,
fördjupade sig i några pedagogiska funderingar om den
lämpligaste formen. Behofvet var alltför trängande. Med
afseende på innehållet byggde han, som alltid, på
historisk grund och anslöt sig till hvad förut allmänt
brukades. Inom den kristna församlingen hade en tidigt
uppkommen praxis fixerat Symbolum apostolicum och Oratio
dominica som officiella kyrkliga lärostycken för
dopkandidaterna, hvartill senare lades Dekalogen. Luther
upptog nu dessa trenne hufvudstycken i sin katekes och
tillfogade framställningen om dopet, nattvarden och bikten.
Hvad var nu naturligare för honom än att gifva sin
förklaring samma form, som det hade, hvilket han skulle
förklara, alldeles som prof. Norrby sedan i sin tur gjort med
dessa Luthers förklaringar, sådana han uppfattat dem.
Det är sannolikt af intet annat skäl, som andra och
tredje hufvudstyckena hos Luther fått bekännelsens form,
det första en kohortativ, fjärde och femte en refererande.

Yore nu allt inom kyrkan ideellt, så skulle hon aldrig
uppmana, än mindre tvinga ett barn att taga i sin mun
vare sig den apostoliska trosbekännelsen eller Fader vår;
hon skulle tvärt om söka förebygga detta, ända tills
barnet kunde göra det på ett personligt sant sätt. Ty
Herren gaf sin bön åt sina lärjungar: »När I bedjen,
bedjen så», och trosbekännelsen, som i den äldsta kristna
kyrkan, som bekant, hade en enklare form, än den nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:41:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1902/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free