Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
K. Y. LUNDQVIST.
mål vinnes bättre med den nnvarande metoden, blott
något litet förändrad. Enhetlighet i undervisningen har
i våra dagar öfvergått nästan till ett pedagogiskt slagord,
och mycket missbruk bedrifves därmed. E-ätt fattadt kan
uttrycket naturligtvis ej innebära något annat än en
undervisning, hvars resultat är en enhetlig, konkret,
perspektiv isk bild af föremålet. Men det är visst icke
sagdt, att detta uppnås blott genom att i en enda
lärobok sammanföra kunskapsstoffet. Optik och psykologi
lära oss, att den fullt tydliga och perspektiviska
synförnimmelsen har till förutsättning tvenne, på hvartdera ögats
näthinna fallande, i någon mån olika bilder. Den väg,
naturen själf går, tror jag, vi böra låta äfven
pedagogiken följa, om vi vilja meddela enhetlig insikt.
Tilläm-padfc på nu ifrågavarande fall, betyder detta, att vi böra
bibehålla den bibliska historien jämte en systematisk
framställning. De lämna nämligen hvar sin något olika bild
af samma föremål, den kristna religionen, hvilket ej kan
annat än förläna uppfattningen större tydlighet,
enhetlighet och perspektivitet.
Har slutligen lektor B:s försök till en
sammanslagning af biblisk historia och katekes sin grund i något
slags praktisk wyttighetsmaxim, så att han tänker sig kunna
med betydlig besparing af tid och kraft nå samma eller
bättre resultat än med den parallella undervisningen, så
förefaller det mig, som om han härvid både psykologiskt
misstagit sig och pedagogiskt missräknat sig. Det förra,
emedan barnets på det konkreta och individuella riktade
natur uppreser sig emot detta ständiga transponerande
af liffulla verklighetsbilder till allmänna sanningar; det
senare, emedan barnet, häraf uttråkadt, då icke skall
stanna för någotdera. Det går som med hunden och
köttstycket. Nej, det kan icke för ofta betonas, att lifvet^
historien med sin starka, samvetsväckande stämma bör
få tala själf, utan att alltför mycket afbrytas af
välmenande interpretationer.
Geijer talar, som bekant, om ett trefaldigt intresse
af historien : det sympatetiska, som i det förflutna ser det
närvarande, det pragmatiska, som i det närvarande ser
det förflutna, samt det moraliskt-religiösa, som i det för-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
