Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
SPRÅKBRUKET I MODERN FRANSKA. 61
tionen. Dock förekommer denna senare i det nutida
skriftspråket så ofta, att dess användning ingalunda kan räknas
såsom ett »fel» och — åtminstone vid pouvoir — knappast
kan anses som en arkaism. Likasom hos Mendès
(Örtenblad s. XXX) förekommer den nämligen äfven hos
andra författare i synnerhet vid pouvoir, hos Brunetière
kanske lika ofta som den yngre konstruktionen, kanske
t. o. m. oftare; i de arbeten af andra nutida författare
(Renan, Sarcey, Maupassant, Huysmans, m. fi.), där vi funnit
exempel på denna ordställning, utgöra dessa säkerligen
minoriteten. Om den äldre ordställningen vid vouloir kan
kallas »ytterst vanlig», vilja vi, i likhet med lektor
Edström, lämna osagdt. Om vi bortse från de äldre
författarne Chateaubriand, Y. Hugo, Dumas père, Gautier samt från
Brunetière och den äfvenledes — åtminstone i dialogen —
starkt arkaiserande Anatole France, så ha vi blott följande
exempel att anföra: la liberté, laissée à qui la voulait prendre
(Renan, Vie de Jésus); Il les voulait relire; Il les voulut
montrer (Maupassant); Je la voulais revoir (R. d. d. M.). Ej
sällsynt är samma ordställning vid falloir och oser; ex.
Malherbe disait déjà qu’après un discours de trois feuilles et
une pièce de cent vers il se fallait reposer dix ans (Gautier,
Grotesques 109); Quand elle eut un enfant, il le fallut mettre
en nourrice (Flaubert, Madame Bovary); il les fallait cacher
(ibid.); Il les faut deviner (Maupassant; Bédier, R. d. d. M.
15/â 94, s. 908; Le Goffic, ibid. 1/6 00, s. 144); Cette grande
Ccirthage ... il se trouvait des hommes qui Vosaient attaquer !
(Flaubert, Salammbô 251); Il est presque honteux de Voser prier
(Huysmans, En route 126); flere exempel hos Brunetière.
Däremot är den enligt Plattner (Ausfiihrl. Gramm, s. 78) mycket
sällsynt vid devoir, ett påstående, som vi ej kunna motsäga,
så länge vi blott känna två exempel därpå: Brunet., Et. crit.
I, 91 och Benoist, R. d. d. M. 1/5 00, s. 106. På samma
ordställning vid prétendre, savoir och sembler känna vi endast
några exempel från Brunetière och vid souhaiter endast ett : je
l1 avais souhaité revoir (G. Augustin-Thierry, R. d. d. M. 1/-2
94, s. 747).
Ytterst sällan torde i modem franska två till infinitiven
hörande pronomen ställas före verbum fini tum, såsom je
vous le puis avouer maintenant (Ch. cle Berkeley, P. d. d. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
