Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERSTYRELSE FÖR DE ALLM. LÄROVERKEN. 147
till läroverkens fromma, om det alltid funnes en
sakkunnig nämnd, till hvilken pedagogiska frågor af
allmännare betydelse kunde öfverlämnas. Och ju mer denna
sakkunniga nämnd står i nära förbindelse med skolan,
ju lifligare dess samverkan med skolan blir, desto bättre
skall den förstå sådana frågor, desto mer skall den kunna
både leda och representera skolan.
Vid det sista allmänna svenska läraremötet, i
Stockholm 1900, framställde rektor Juhlin ett förslag om
inrättandet af en »lärareriksdag». Mig tilltalar icke
riksdagsformen. Men, att lärarekåren behöfver känna sig
representerad, det är säkert. För mig får denna
representation sin stadigaste och mest verksamma form, om
vi få en Öfverstyrelse, såsom rektor Sjöberg yttrade vid
samma möte: »en särskild, fackmässig öfverstyrelse öfver
läroverken, en myndighet med maM och med ansvar. det
är hvad vi behöfva».
I viss mån utgör Svenska läraresällskapet en
representation för lärarekåren. Men det omfattar icke ens
flertalet bland lärarne och kan redan därför icke
framträda med tillbörlig styrka och auktoritet. Det är så
äfven med våra läraremöcen. Och rektorskonferenserna
äro både sällsynta och utan något direkt sammanhang,
med lärarekåren.
I Tyskland har man funnit en god form för
kollegiernas och öfverstyrelsens samarbete i behandlingen af
allmänna pedagogiska frågor. Öfverstyrelsen väljer, till
en del med ledning af ingifna förslag, ett antal frågor
och ålägger samtliga läroverkskollegier att upptaga dessa
till behandling. Hvarje kollegium utser nu en referent
för hvarje fråga, och honom åligger det att i ett föredrag
inför kollegiet utreda frågan. Ofta utses äfven en
medrefe-rent; till honom öfverlämnas i god tid referentens
föredrag eller åtminstone hufvudpunkterna däri, och vid
frågans behandling inom kollegiet erhåller han ordet näst
efter inledaren. Efter hållen diskussion har kollegiet att
uttala sig. Öfver diskussion och beslut uppsättes en
berättelse. Denna insändes sedan till den rektor, som
erhållit i uppdrag att inför rektorskonferensen inom
distriktet såsom referent inleda frågans behandling. Ofta fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
