Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
H. SJÖGREN.
i grupper, som röra naturen, människolifvet och
gudarnas värld. Emellertid är det ej blott gammal slentrian,
som vid det vanliga förfaringssättet är bestämmande.
Som ofvan antydts, gå vanligen de olika grupperna öfver
i hvarandra, hvarjämte en undervisning enligt Dettweilers
fordran knappast kan undgå faran att bli enformig och
tröttande. Yi tro därför (jfr Ahrens, In welcher
Reihenfolge sollen wir die horazischen Gedichte lesen?
Gymnasium 1897 n:o 19), att man mycket väl kan läsa
dikterna i den vanliga ordningen, men att läsningen af ett
större parti lämpligen kan afslutas med vissa
sammanfattningar enligt vissa allmänna synpunkter af förut
antydd art, hvarvid t. ex. Ribbecks Geschichte der rom.
Dichtung kan tjäna till god hjälp och handledning.
Det var i sin mognare ålder, som Horatius satte som
sitt mål att låta Alcaeus’ och Sapphos sånger i romersk
omklädnad ljuda för sina landsmän. Ingen torde neka,
att hans i flera afseenden djärfva försök lyckades väl.
Säkert är, att skalden just genom sina lyriska dikter
vunnit sin största berömmelse hos eftervärlden. Och dock
äro dessa sånger knappast de bästa alstren af hans
diktning. Och någon ens i sina hufvuddrag fullständig bild
af skalden och af dåtidens Rom kan man ej vinna utan att
läsa åtminstone några af hans öfriga dikter.
Till de äldsta höra de s. k. epoderna (omkr. 41—31
f. Kr.) med ganska skiftande innehåll. De flesta kunna
saklöst uteslutas ur skolkursen, men några höra till det
bästa, Horatius skrifvit, såsom den berömda andra epoclen
med sin idylliska skildring af landtmannens enkla lif
och stilla lycka vid den husliga härden.
Såsom satirisk författare står Horatius erkändt högst
bland Roms skalder. Innehållet i satirerna är, som
bekant, ganska omväxlande: somliga äro mera allmänt
hållna etiska kåserier, andra förtälja på ett särdeles
underhållande sätt någon af skalden upplefvad tilldragelse
eller lämna värdefulla upplysningar om hans egna
förhållanden. Denna diktart tilltalade Horatius mest, den
idkade han redan i ungdomen; till sin »musa pedestris»
återvände han ock mot sin lefnads afton, men valde då
brefvets form. Horatii epistlar utgöra på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
