Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275 UPPGIFTER TILL STUDENTEXAMEN VÅREN 1902.
Franskt öfversättningsprof.
»Gif mig någonting, Ni ser ju, att jag är utblottad
på allt», sade en tiggare till en kryddkrämare, då han
steg in i hans butik. — »Men jag känner Er ju icke, jag
vet ej ens hvem Ni är». — »Se här en attest, som
intygar, att jag är mycket arbetsam, men att jag alltid varit
förföljd af olyckan. Pastor C. i L. har själf skrifvit den;
på honom kan man lita». — Kryddkrämaren tog papperet,
och sedan han ögnat igenom det, sade han: »Denna attest
är falsk. Den pastor, som Ni talar om, är min broder; jag
känner fullkomligt hans handstil.» — »Detta borde jag
förutsett», utropade tiggaren, »ingen har mer otur än jag.
Ni lämnar själf bevis därpå, ty Ni är säkert den ende i
hela staden, som känner pastor C:s handstil, och då vill
olyckan, att jag går och visar Er denna attest, som
verkligen är falsk, det erkänner jag. Men i alla fall, när Ni
skrifver till Er bror, så hälsa honom ifrån mig. Farväl!»
Tyskt öfverslittningsprof för latinliiijen A ocli reallinjen.
En mycket sparsam man, som folket kallade en
girig-buk, uppdrog åt en vän att skaffa honom en lott i ett
utställningslotteri. — »Om jag väljer bra, så dela vi väl
också vinsten?» frågade vännen leende. — »Ja visst, det
förstås af sig själf,» försäkrade honom den girige. —
Dagen för dragningen kom, och lotten vann ett guldur. —
»Ack, käre vän!» sade nu den vinnande. »Nu äro vi illa
däran. Jag hade så gärna delat med dig, om jag till
exempel vunnit ett fat vin eller tusen cigarrer, Men nu
låter det sig knappast göra. Du kan väl icke begära, att
jag skall låta stycka det vackra uret; därigenom skulle det
ju blifva alldeles värdelöst. Men jag har fått en idé.
Jag behåller uret för mig, men då vi mötas, kan du fråga
mig, hvad klockan är; på det viset blir det till gagn för
oss båda.» — »Ja, du får gärna behålla uret», sade vännen
förargad, »men på det villkoret, att du alla morgnar
klockan sju kommer och knackar på min dörr för att låta mig
veta, att det är tid att stiga upp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
