Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BECKMANS PROLEGOMEN A TILL LOGIKEN.
327
sista möjligheten, med den påföljden för hr B., att han
blir beryktad såsom uppfinnare af konsten att rent
konvertera partikulärt negativa omdömen: några människor äro
icke negrer — några negrer äro icke människor! Hr B.
invänder säkert, att han anser endast universellt negativa
omdömen såsom »motsatsomdömen». Men att dekretera så
är att fora våld både på tanke och språk, såsom vi förut
påpekat.
Om hr B. här kan rädda sig från den förargliga
konsekvensen genom att åberopa sig på sin (ohållbara)
terminologi, så råkar han alldeles afgjordt ut för precis samma
konsekvens, ifall man utgår från hans sats, att
»samstämmigheten är ett reciprokt förhållande, som kan vändas rent
om» (sid. 41). Af denna sats sluter han, att »de
partikulärt affirmativa omdömena (kunna?) rent konverteras». Ja
väl! Men af samma sats följer enligt hr B:s egen
terminologi därjämte, att partikulärt negativa omdömen medgifva
ren konversion. Ty märkom, att han räknar äfven dessa
såsom samstämmighetsomdömen (»S samstämmigt med non
P»)! Samstämmigheten, såsom hr B. fattar den, är för
öfrigt ett underligt ting, ty man behöfver bara vända
bladet för att finna, hurusom den i de sistnämnda omdömena
leder till ren kontraposition. Den är alltså icke bara »ett
.reciprokt förhållande, som kan vändas rent om».
Det är underligt, att hr B. öfver hufvud taget befattat
sig med konversion och kontraposition, då han blott tänker
sig »tre elementära omdömesförhållanden: ekvipollens,
sub-alternation och opposition» (»Skolan» sid. 41 noten). Han
hade gärna kunnat stanna vid dessa »elementära»
förhållanden, helst han då fått tillfälle att visa, huru deras
definitioner kunna »göras oberoende af kvalitet och kvantitet»
(anf. not). I någon mån har han antydt möjligheten häraf,
nämligen i fråga om subalternationsslutet (sid. 44—45).
Men han har behandlat detta endast med afseende på dess
användning för sannolikhetsbevisning och på ett sådant
sätt, att han synes hafva glömt, att hvarje slutledning
mätes efter dess duglighet att föra fram till apodiktiska
konklusioner och med hänsyn till detta mått måste
karakteriseras och definieras. Här visar hr B. sin obenägenhet eller
oförmåga att vara opartisk. Ty naturligtvis kan han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
