Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
GUSTAF KLINGBERG.
förneka, att »den traditionella logikens» subalternationsslut
ha full användning i de matematiska vetenskaperna.
Hvilket logiskt värde eller ovärde hans funderingar om
oppositionsslutet kunna anses äga, därom hafva vi förut haft
tillfälle att uttala vår uppfattning. De sammanhänga, dessa
funderingar, med hans obenägenhet — eller oförmåga —
att skilja ett assertoriskt omdöme från ett logiskt omdöme
med partikulär kvantitet.
Innan vi lämna hr B:s behandling af den omedelbara
slutledningen, anteckna vi den motsägelse, som ligger i
hans uppfattning, att omdömesläran och slutledningsläran
böra byggas på läran om logiska förhållanden mellan
begrepp, och hans påstående, att definitionerna på
subalterna-tion och opposition böra göras »oberoende af kvalitet och
kvantitet», d. v. s. af logiska begreppsförhållanden.
Såsom förut är antydt, menar hr B. sig kunna
åstadkomma storverk i den egentliga slutledningsläran (eller läran
om den kategoriska slutledningen?) genom att utgå från
begreppsförhållandena. Det första storverket är hans
reduktion af de syllogistiska figurerna till tre genom att låta den
fjärde figuren bortfalla. Skälet borde för hr B.
naturligtvis vara, att det i denna figur icke existerar några
begreppsförhållanden mellan termerna; men då han icke lär kunna uppvisa
detta, riktar han sin kritik mot en modus af figuren och anser
sig därmed hafva annullerat figuren i dess helhet.
Därefter griper sig hr B an med den tredje figuren —
han har en ovanlig benägenhet att gå baklänges — liksom
om denna vore en GvXXoyitifxôç TtXetog. Men att den icke må
så anses, därför har han dragit försorg genom att där införa
slutsätt med två partikulär a och två negativa premisser.
Resultatet har icke uteblifvit, enär de tre modi, som enligt
hr B. inrymmas i denna figur, utmynna i problematiska
konklusioner: »den fule kan vara vis» — »den vise är
icke nödvändigt lycklig» — »den, som icke är girig, behöfver
ej vara slösare.» Här har man hr B:s andra storverk i
slutledningsläran! Konklusionerna äro riktigt dragna (sid.
46), men hvad som är oriktigt, är missbruket af figuren,
så att den får utseende af att i första hand vara afsedd
till sannolikhetsbevisning. Det ser ut, som om hr B. —
däruti ej utan föregångare — icke skulle kunna öfversätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
