- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettioåttonde årgången. 1902 /
329

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BECKMANS PROLEGOMEN A TILL LOGIKEN.

329

slutet af den bekanta regeln: »Ex mere negativis et ex
mere particularibus nihil sequitur». Från begynnelsen har
det betydt, att ingen apodiktiskt viss slutsats kan härledas ur
sådana premisser, som i satsen angifvas. Och då
vetenskapen i första hand söker apodiktisk visshet, så måste denna
tolkning fortfarande vara den riktiga.

Sedan hr B. på detta sätt misshandlat den tredje
figuren, går han med det glada utropet: »Har man börjat,
så är det lätt att fortsätta», till den andra och första
figuren för att expediera dessa. Den andra figuren är
»motsatsslutens figur» — i parentes sagdt, ingen nyhet

— eller blir det fullständigt, om »Celarent» och »Ferio»
genom konvertering af öfversatsen öfverflyttas till denna
figur. Hr B. tror, att dessa slutsätt i första figuren äro
»till sin tankegång alldeles identiska» med »Cesare» och
»Festino» i den andra. Hittills har en reduktion i omvänd
ordning praktiserats, enär den första figuren med dess
slutsätt ansetts representera den normala slutledningen, såsom
mest synbart byggd på »Dictum de omni» och »Dictum
de nullo». Men hr B. vill göra allting nytt. Hvad den
påstådda identiteten angår, är det emellertid mer än
underligt, att en man, som vill bygga slutledningsläran på be
greppsförhållandena, anser tankegången i ett omdöme, som
uppkommit genom konvertering, vara densamma som i det
ursprungligaomdömet. Den, som så resonerar eller ■— rättare

— fantiserar, han har aldrig haft klar för sig skillnaden
mellan det bestämda (— subjektet) och dess bestämning (—
predikatet). Vi befinna oss framför hr B:s tredje storverk

# i slutledningsläran.

Sedan hr B. verkställt den nyssnämnda öfverfiyttningen,
kallar han den första figuren »subordinationsslutens figur».
Efter hans egen terminologi borde detta betyda, att
slutsatsen alltid är universellt affirmativ, hvilket den icke är.
Den stora tanken, att den kategoriska slutledningen,
speciellt den första syllogistiska figuren, till hvars modi de tre
öfriga figurernas modi kunna återföras, ytterst hvilar på
den första tankelagen, går genom öfverfiyttningen för hr B.
förlorad, liksom äfven den tanken, att första figuren direkt
visar, huru enskilda fall subsumeras under allmänna (ja-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:41:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1902/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free