Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Elof Hellquist. Några strödda anmärkningar om den svenska hexametern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
ELOV HELLQUIST
Att jag" i regel tillämpat de grekiska cesursreglerna i
mina tolkningar, kan icke bestridas och har heller icke av
någon bestritts. I en anmälan av min Theogoni yttrar en
av våra mest framstående diktare bl. a.: ’Hexametern har
en smidig och säker gång med väl tillgodosedd cesur.’
Övriga anmälare ha icke yttrat sig särskilt om cesurerna,
men ur deras — jag syftar här blott på fackmännens — utan
förbehåll avgivna mycket vänliga och vackra allmänna
vitsord torde man utan allt för stor förmätenhet kunna utläsa,
att de icke sårats av »dessa avsevärda brister», som R.
uttrycker sig.
Men jag behöver här ej bruka ordet ’torde’. I själva
verket har jag av vårt lands förnämsta kännare på detta
område — muntligen och skriftligen — fått bekräftat, att de
icke stött sig på min versifikation på denna punkt; men
däremot ha åtminstone vissa av dem (jag har endast
tillfrågat ett par om denna fråga) känt sig obehagligt för att
icke säga plågsamt berörda av något annat, som dock ej
rör mig utan just min ärade kritiker och vartill jag sedan
skall återkomma.
Och nu äro vi framme vid pudelns kärna.
Regler äro goda att ha, om de tjäna ett förnuftigt
ändamål. Det finns vissa sådana för den antika cesuren, som
icke på några villkor få åsidosättas, därför att en
försummelse av detta slag sårar ett svenskt öra. Men vi ha också
andra, som av vissa klassici, såsom Risberg, upprätthållas
endast därför att de en gång existerat. Jag menar, att man
även gärna kan iakttaga dessa — om icke för annat så för
att bespara somliga kritici mödan att sitta och räkna en
kollegas alla »fel» och »brott» mot dessa bestämmelser. Men
man får icke bli slav under dem och för deras skull
åsidosätta viktigare hänsyn: det är ju dock fråga om
översättningar med ett en gång för alla givet material.1
1 Att f. ö. de hos mig uppträdande avvikelserna äro relativt
sällsynta har ju R. själv erkänt (s. 99). I ett brev upplyses jag t. o. m. om
att de i en dikt saknas på 75 verser i sträck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
