Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Till sekelminnet. Wallinska skolan 1831—1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
njöt skolan statsbidrag, under de första årtiondena visserligen
ganska obetydligt. Inspektor var enligt till 1879 obruten tradition
pastor primarius, sedan åter 1890—95 Fredrik Fehr.
Föreståndaren synes från början ha varit ägare till skolan. Detta
förhållande upphörde efter Norinders död, och sedan 1903 äges skolan
av ett aktiebolag.
Detta var nu några till synes torra fakta. Det intressantaste
i minneskriften är emellertid de rikt flödande personliga bidragen,
de flesta av f. d. lärjungar. Man fäster sig särskilt vid den fint
tecknade bilden av Angelika Gavuzzi, föreståndarinna 1842—1869
och lärarinna redan på 1830-talet. Den gamla damen med sitt
sirliga gustavianska väsen levde ända till 1884 och fick sålunda
länge följa sin skolas lyckosamma utveckling. Evelina Fahnehjelms
personlighet dominerar i äldre, nu levande lärjungars minnen.
Lydia Wahlström ger ypperliga porträtt av lärare som Carl
von Friesen, Magnus Höjer, Theodor Westrin och Hugo Philp;
den som kände originalen, kan intyga den träffande karakteristiken.
Två kapitel äro författade av Héléne Philipson och Inez
Lund-qvist (f. Carlson). Den förra berättar om sina skolminnen från
1870-talet. Många.bekanta namn passera revy, och intressant är
att se, huru kända stockholmsfamiljer genom ättlingar i flere led
haft representanter bland skolans elever. Inez Lundqvist var med
om skolans flyttning från Gymnasiegränd till Tegnérlunden, och
man förstår, att den nya byggnaden för gamla Wallinare ej kunde
fullt ersätta den minnesrika gamla: skolan hade ju ända från
början till 1908 haft sin lokal i staden mellan broarna. Mina
egna wallinska minnen ligga mellan de båda nämnda. Av denna
tid (1890-talet) har Elisabeth Krey-Lange givit en mästerlig
teckning i Svenska Dagbladet. Som sig bör dominerar Evelina
Fahne-hjelm. Av hennes yttre kunde man gissa på 40 till 60 år.
Hennes person lade en väldig dämpare på både elever och lärare.
I henne bodde, som författarinnan riktigt anmärker, en
imponerande fältherretalang. Särskilt efter Norinders bortgång var hon
den enväldigt styrande, något som både lärare och föreståndare
fingo erfara. Lärjungarna tyckte nog, att hon lade för stor vikt
vid adiaphora; ingen beröring med lärarna utom skolrummet,
inga sammanslutningar till föreningar. Man förstod nog icke, att
fröken Fahnehjelm i dessa fackutbildningens genombrottstider
utgjorde en personifierad garanti för en rätt fostran (sid. 88).
Småningom koramo de nog också underfund med att bakom den
stela ytan dolde sig ett varmt hjärta. Hon var en ovanlig kvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
