Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Georg Brandell: »Aktivitetspedagogik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 18
GEORG BRANDELL
avser både en viss pedagogisk teori och den av denna teori
influerade uppfostran, ty annars hade ju förf. icke behövt
tala om denna pedagogiks teori och praktik. Ett ännu
oklarare begrepp är det som betecknas med ordet
»masspedagogik» (t. ex. s. 16, 83). Vad är masspedagogik för
något?
I kapitlet om aktivitetspedagogikens uppkomst anger dr
Köhler de principer som äro kännetecknande för
»aktivitetspedagogiken» (sid. 21 f.). Dessa principer äro följande:
1. hänsynstagande till barnets spontaneitet, varmed förstås
barnets rätt att få yttra sig, fatta beslut och handla; 2.
indi-vidnaliseringens princip, som innesluter kravet, att möjlighet
skall beredas varje barn att utveckla sin egenart, och som
har uppstått ur den första principen; 3.
gemensamhetsprin-cipen, som fordrar, att barnets sociala drifter skola uppövas
och förädlas genom samvaro och samarbete med kamrater;
4. sakens princip, som innesluter »tingens krav» på den
uppväxande människan; 5. personlighetsprincipen, som i motsats
till individualiseringens princip kännetecknas av ett etiskt
inslag; 6. kulturvärdenas princip, varmed menas, att
kulturvärdena skola genom undervisning och uppfostran överföras
till varje ny generation; slutligen 7. bildningens enhet, som
kräver, att den växande individen skall bearbeta sina
erfarenheter och samla dem till en högre enhet. Längre fram
(s. 76 f.) återupprepas dessa principer och kompletteras med
två nya: 8. ’»verkskapandet», som är den organiserade
produktionen och det i aktivitetspedagogiken dominerande
problemet; 9. situations princip eii, vars tillämpning garanterar
barnets »verkskapande» och dess växelverkan med gemenskapen.
Det faller lätt i ögonen, att dessa principer — såsom dr
Köhler också betonar (s. 79) — ange dels målet, dels medlen
för uppfostran.
Ehuru dr Köhler har medgivit, att vi egentligen känna
kulturvärdenas princip från gamla tiders skola (s. 21), är hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
