Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Georg Brandell: »Aktivitetspedagogik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 28
GEORG BRANDELL
tämligen snart och står i varje fall icke till vårt förfogande,
när vi i det praktiska livet ha användning för den.
Kunskapens olika beståndsdelar måste således sammanföras till
komplex och dessa i sin tur till högre enheter, om det skall
bli möjligt att förfoga över den på sådant sätt, att man i
det praktiska livet kan ha nytta av den. För vuxna kunna
vid denna komplexbildning de logiska förbindelserna mellan
stoffets olika delar spela en ganska stor roll. För barn
däremot ha dessa förbindelser mindre betydelse; de mäste få
de till ett sakområde hörande fakta samlade till ett åskådligt
helt, en bild, och för att en sådan skall uppkomma, måste
sakområdets olika delar sättas i förbindelse med varandra på
det ena eller andra sättet, så att därigenom komplexbildningen
underlättas. Detta måste tydligen ske under den allmänna
orienteringen, således under det första av de tre stadier som
arbetet med ett sakområde kan anses genomlöpa. Dr Köhler
säger i »Aktivitetspedagogik», att »vid ett intresseområdes
början bjudes åt hela klassen en större mängd material för
att egga till utväljandet av en självständig uppgift» (s. 48),
och i överensstämmelse därmed yttrade hr Glanzelius under
diskussionen om aktivitetspedagogiken vid nordiska skolmötet,
att man skall bjuda barnen mycket stoff och synpunkter samt
skissera målet, varefter de eggas att välja någon deluppgift
inom sakområdet för bearbetning.1 Ingenstädes betonas här,
att huvudsaker och bisaker skola framställas så, att de
tillsammans bilda en åskådlig helhet, och man kan således av
dessa uttalanden lätt få den uppfattningen, att läraren bör
bjuda barnen en stor mängd oordnat material. Om meningen
är denna, kan tillvägagångssättet betecknas som fullkomligt
opedagogiskt. Materialet får icke vara alltför torftigt men
icke heller ha så stort omfång, att barnen icke se skogen
för bara träd; framför allt måste dock urvalet och
behandlingen av stoffet vara sådana, att i barnens medvetande en
1 Fjortonde nordiska skolmötet Stockholm 1935, s. 384.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
