- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiotredje årgången. 1937 /
42

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ernst Nachmanson: Läroverkslärarnas vetenskapliga arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



ERNST NACHMANSON

Proceduren är mycket omständligare för den, som bor t. ex.
i Karlstad eller Umeå och som behöver låt mig säga Revue
Historique eller The Geographical Journal eller Zoologische
Jahrbücher. En skrivelse måste avfärdas till något av de
centrala biblioteken. Ofta är väl den önskade volymen
utlånad; i lyckligare fall erhåller rekvirenten bandet för att
emellertid genast finna, att han behöver ett annat av samma
eller närstående tidskrift. Nytt skriveri. Så lätt är det nog
inte att hålla upp arbetstakten vid sådana motigheter. Och
så en annan sak. Läroverksmannen ute i landet, särskilt vid
de mindre läroverken, saknar den eggelse, den stimulans, som
ständigt umgänge och meningsutbyte med ett flertal på samma
eller besläktat område arbetande forskare medför.

En ytterligare synpunkt må icke förbises. Universitet och
högskolor utbilda lärare, men på samma gång och i samma
personer vetenskapsmän. När dessa stå färdiga, när de
ha disputerat, försvinna de från universiteten, i många fall,
kanske de flesta, genast, i lyckligare fall efter några års
docentverksamhet. Men det ligger i universitetens och
högskolornas intresse, att de alumner, som där utbildats, kunna
fullfölja sitt vetenskapliga arbete, att den vetenskapliga kraften
— enligt den även på det andliga området gällande
Hippo-kratiska lagen, att verksamhet stärker en lem, overksamhet
atrofierar densamma — bibehålies och utvecklas, icke slocknar
och dör bort i brist på näring.

II.

Så har jag frågat mig vad som är att göra. Jag
hat-dryftat saken med en del universitets- och skolman,’såväl
humanister som naturforskare, jag nämner här endast
professor Hans Pettersson, ty han är den egentlige
initiativtagaren. Nu framlägger jag, i fullt medvetande om, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1937/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free