Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Carl Dymling: Johan Westerlin. Psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
knutna till föremål eller föreställningar» (sid. 122). Det är
givetvis oriktigt, ty det goda, det sanna, det sköna, det heliga,
varvid dessa känslor äro knutna, äro idéer eller andliga livsvärden,
Hela framställningen av idékänslor verkar matt och platt. Intet
namnes där 0111 samvetet. »Den religiösa känslan» — säger förf.
— »är knuten till tanken på det absoluta.» Det är oriktigt.
Denna känsla är knuten vid »det heliga».
I kapitlet »Viljelivet» talas ej alls 0111 »drifter», bara om
reflexer och instinkter. Skillnaden mellan drifter och instinkter
klarlägges ej. Förf. identifierar »viljeakten» med »beslutet» och
skiljer denna från »viljehandlingen». Han säger: »När man
upphört att välja mellan de olika motiven och fattat sitt beslut, är
själva viljeakten färdig även i de fall, när handlingen icke följer
omedelbart på beslutet.» Det är givetvis oriktigt att så förlägga
viljehandlingen» utanför »viljeakten». Färdig är »viljeakten»
först, när beslutet, som fattats, också blivit utfört. När detta
dröjer, vittnar det 0111 svaghet i viljan, men sådan svaghet, brist
på handlingskraft, nämner förf. ej ett enda ord om. Han säger
tvärtom: »Viljehandlingen följer sedan på beslutet liksom de
kroppsliga förändringarna på känslomomentet.» En ytterst
misslyckad liknelse! De kroppsliga förändringarna ske nämligen med
inre nödvändighet och alltid så samtidigt med känslomomentet,
att ingen kan säga, vilkendera som kom först. Men beslutet kan
vara fattat, och handlingen likväl dröja, ja helt utebli. Det
senare vittnar om att viljeakten ej kom till fullbordan. Förf. talar
ej alls 0111 hämningarna i själslivet, ej heller om
karaktärsutvecklingen. Personlighetens psykologi saknas fullständigt.
De antydningar, som förf. i kapitlet »Det undermedvetna»
gör om den psykoanalytiska skolan, äro ytterst oklara och torftiga.
Vad tjänar det till att tala om »striden kring Freud», såsom förf.
gör å sid. 139, då förf. ej klarlagt Freuds åskådning? Ordet
komplex» föres in i texten utan närmare förklaring. Adlers och
Jungs uppfattningar hade förtjänt att skildras, även 0111 dessa äro
lika ensidiga och otillfredsställande som Freuds. Förhållandet
mellan medvetandet, det undermedvetna och det omedvetna har
förf. ej lyckats utreda och klarlägga. Framställningen är onödigt
abstrakt.
Ingenstädes talas det i denna lärobok i psykologi om sä
viktiga psykiska företeelser sorn suggestion, självsuggestion,
masssuggestion och hypnos. Intet nämnes om olika själssjukdomar.
Hela själstypsläran förbigås med tystnad. Åldrarna i människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
