- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiotredje årgången. 1937 /
126

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Johan Westerlin: Genmäle till lektor Carl Dymling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 26

JOHAN WESTERLIN

godtyckligt. Det kan väl knappast vara Dymling obekant, att
denna fråga närmast hör till filosofihistorien och att Hans Larsson
hade detta i sin psykologi, därför att han först 1924 fick
tillfälle att utgiva sin »Filosofiens historia i korta drag». Sedan
denna eller eventuellt den senare större upplagan kommit till
allmän användning, kunde Kungl. Skolöverstyrelsen i Metodiska
anvisningar (18 maj 1935) skriva: »Där konferensen beslutar, att
huvudvikten vid undervisningen skall läggas på den psykologiska
delen av ämnet, kan studiet av filosofiens historia inskränkas till
vissa särskilt viktiga kapitel t. ex. kapitlet kropp och själ» (sid.
124). På samma sida står: »Ämneskonferensen avgör, huruvida
huvudvikten skall läggas på psykologi—logik eller på den
historiskt-filosofiska delen av ämnet, och uppgör i enlighet
härmed kursfördelningen.» När det senare alternativet väljes, så
behöver icke Hans Larssons Psykologi moderniseras, ty det
alternativet är ju alltjämt en inledning till filosofien. Men vad avses
med alternativet psykologi—logik? Kan det vara något annat än
i första hand faktisk psykologisk kunskap, d. v. s. en översikt
av de resultat, som den experimentella och empiriska psykologien
kan uppvisa. En lärobok, som avser att fylla dessa anspråk,
måste skrivas helt för detta ändamål och efter åtminstone delvis
nya linjer. Det är därför alldeles oriktigt att säga, att Hans
Larsson behöver blott halva antalet sidor mot Westerlin för
framställningen av minnet och uppmärksamheten. Vi röra oss
visserligen med samma kunskapsstoff tnen från två så skilda
synpunkter, att framställningen icke blir jämförbar. När Hans
Larsson sammanfattar uppmärksamheten på två sidor och jag ägnar
9 sidor åt uppmärksamheten, så beror detta på, att för en
inledning till filosofien spelar uppmärksamheten en mycket ringa
roll, men inom psykologien är uppmärksamheten ett av de allra
viktigaste kapitlen. Den roll uppmärksamheten spelar för
pedagogiken, vittnespsykologien, kunskapsförvärvandet har Hans Larsson
utan vidare kunnat förbigå. Jag har däremot icke på grund av
min boks syfte att meddela faktisk psykologisk kunskap kunnat gå
förbi dessa fakta. Man kan därför icke jämföra båda dessa
framställningar långt mindre avfärda dem vare sig av den ena eller den
andra med det antal sidor, som respektive författare behöver för
sin framställning. De måste betraktas från sina respektive
synvinklar. Från denna synpunkt skulle jag kunna göra en
jämförelse mellan de båda läroböckerna och visa hur missvisande
lektor Dymling blivit, emedan han icke riktigt vet, vad han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1937/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free