Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Johan Westerlin: Genmäle till lektor Carl Dymling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
JOHAN WESTERLIN
Den som läser min bok, skall finna, att den innehåller en del
fakta, som saknas i andra läroböcker, men som från pedagogisk
och psykologisk synpunkt måste anses vara viktiga. Jag har
emellertid icke blott velat hålla mig till objektiva fakta utan även
försökt visa psykologiens nära anknytning till naturvetenskaperna
på vissa punkter. Detta synes mig så mycket angelägnare, som
de flesta elever, som läsa filosofi, äro latinare med grekiska eller
tyska och engelska. Psykologien blir då deras enda kontakt med
naturvetenskapen i de högsta ringarna. Jag har förstått, att denna
synpunkt av många kan anses överflödig. Men är den det? Bör
icke det lilla tillfälle till kontakt med empirisk forskning, som
genom psykologien bjudes eleverna, utnyttjas? Men här uppstår
en annan svårighet, som berörts av professor John Landquist,
när han i sin anmälan av min bok skrev: »Lic. Johan Westerlin
har vågat sig på det svåra och lovvärda värvet att skriva en
modern psykologi för läroverken. Han har delvis lyckats. Hans
arbete innehåller åtskilligt som saknas i äldre läroböcker. Det
ger en första orientering om moderna undersökningar och
åskådningar, som är behövlig och flerstädes har förtjänster. I
händerna på en kunnig och kritisk lärare, som vid tillfälle förstår
att välja och utfylla vid delar av texten, bör den kunna
användas.
Ett gott kapitel har Westerlin skrivit om minnet. Behållning
ge likaså kapitlen om uppmärksamhet och fantasi. Det är även
en förtjänst i arbetet, att det berett plats åt ett kapitel om det
undermedvetna och ett åt ’psykologiska strömningar i vår tid’.
Kapitlen om förnimmelserna och om varseblivning ge en fyllig
och lämplig undervisning, men störas av stilistiska inadvertenser.
Och härmed har man kommit till en anmärkning man måste
göra mot arbetet som skolbok. Författaren kan skriva konkret
och klart och har förmågan att använda åskådliga exempel. Han
har därmed goda förutsättningar som läroboksförfattare. Men vid
tillfälle begår han stilistiska distraktioner.» Prof. Landquist
framför därefter några anmärkningar mot mitt framställningssätt och
min utgångspunkt. Jag har utgått från Titcheners bekanta
allmänna normalpsykologi, vilken även legat till grund för Johannes
Lindworskys Experimentelle Psychologie 1931. Jag ger prof.
Landquist rätt i hans anmärkningar och jag förstår honom, när
han slutar sin recension med: »Westerlins arbete har sina
förtjänster men kan först efter en revision fullt tillmötesgå det behov
av en ny lärobok, som föreligger.» Jag hoppas få tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
