Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Wilhelm Dahlgren: Förslag till skiljelinje mellan svenska ord och låneord i svenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
WILHELM DAHLGREN
i svenskan undergått nödiga förändringar för att komma i
överensstämmelse med dess egenart. De hava helt
sammansmält med språket och kunna genom sin form ej särskiljas
från språkets tidigare ord. De av våra ord, som ej äro
härledda från fornsvenska eller isländska ha mest inkommit från
våra germaniska stamfränders språk, lågtyska eller högtyska.
När dessa ord blivit omformade på svenskt vis, böra de
betraktas såsom äkta svenska. Detsamma är förhållandet med
ord, som för hundratals år sedan inkommit från latinet och
även andra språk, om de ej avvika från svensk form.
Det kan väl icke förnekas, att varje språk har ett visst
område, inom vilket alla dessa egna ljudförbindelser röra sig.
Dessa giva språket dess karaktär. Vad själva
ljudförbindelserna betyda för ett språk, ser man klarast, om man jämför
ett mycket avlägset besläktat språk t. ex. finska med svenska.
Följande finska ord:
miehet tulevat alas korkeaita vuorelta
översättas med:
männen komma ned från det höga berget.
Att här finnes en finsk form och en svensk form, som
äro i hög grad artskilda är ju obestridligt. Men språkens
rätt väl avgränsade väsen visar sig även på allra närmaste
håll. Till exempel vid jämförelse mellan svenska och norska.
En skarp definition på vad som menas med svensk form
är knappast möjlig. Lättare är en negativ bestämmelse. Ord,
som sammanföra ljud, som ej i samma förbindelse förekomma
i svenskan, hava icke svensk form.
Det försök som här göres att uppdraga en skiljelinje skall
först betrakta de enstaviga orden.
De enstaviga orden äro de enklaste ljudkombinationerna.
De kunna därför ej skilja sig mycket, åtminstone om man
håller sig inom de indoeuropeiska språken. Samma ljud kan
— fast med olika betydelse — tillhöra franska, engelska, tyska
och svenska. T. ex. chére share scher-skär. Därför ha ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
