Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Åhlin: Om samverkan mellan facklärare och modersmålslärare vid rättande och bedömande av svenska uppsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
HARALD ÅHLIN
liga ämnen utan att giva fackämnen, d. v. s. ämnen, som
hämtats från andra skolkurser än dem, som behandlats av
modersmålsläraren. Då inträder emellertid svårigheten att rätt
ordna den samverkan mellan facklärare och modersmålslärare,
vilken torde vara åtminstone i viss utsträckning nödvändig.
Några synpunkter beträffande denna samverkan skall här
framläggas. Undertecknad vill då till förekommande av
missförstånd meddela, att innehållet i dessa rader i ytterst ringa
mån har till bakgrund den begränsade erfarenhet, som jag
förvärvat mig under min läraretjänstgöring. Det material,
på vilket jag bygger min uppfattning, är vida större än det,
som kommit under mina ögon vid denna tjänstgöring.
Det bör betraktas som självklart, att det är svensk-läraren,
som avgör, om uppsatsämne, hämtat från ett visst skolämnes
område, skall givas till en viss skrivning, om ett av
facklärare föreslaget uppsatsämne skall givas och om ämnet skall
givas i den av fackläraren givna formuleringen. Man kan
nog få höra talas om att facklärare blivit missnöjda och
stötta, om deras förslag till skrivningsämne ej godtagits av
modersmålsläraren. Det måste dock naturligtvis ofta komma
att hända, att ett ämne, som en facklärare föreslår, ej alls
passar vid ett visst tillfälle. Ofta kan det då vara omöjligt
att föreslå ett annat. Det är en svaghet, att undervisningen
i uppsatskrivning ofta blir så planlös. Det sker ej en jämn
stegring av svårighetsgraden, och även till samma skrivning
givas uppenbarligen ofta ämnen, som äro beträffande
svårigheten synnerligen olika; därom kan man övertyga sig genom
att studera årsredogörelserna. Det är ofta just fackämnena,
som åstadkomma denna metodiska planlöshet. Om en facklärare
kanske på grund av omständigheter, som han ej är herre över,
gång på gång föreslår ämnen av samma slag, få ju de elever,
som behandla dessa ämnen, aldrig lära sig något nytt i fråga
om det viktigaste, nämligen hur man skall behandla olika slags
ämnen. I sådana fall är det ingenting märkvärdigt och ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
