Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Åhlin: Om samverkan mellan facklärare och modersmålslärare vid rättande och bedömande av svenska uppsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMVERKAN MELLAN FACKLÄRARE OCH MODERSMÅLSLÄRARE I 7 I
ting, som det finns rimlig anledning att taga illa upp, om
svenskläraren säger, att han ej kan använda facklärarens förslag
eller om den senare förklarar, att han ej har något lämpligt
ämne att föreslå. — Hur formuleringen av ett ämne kommer
att verka, vet givetvis svensk-läraren bäst. Han vill kanske
undvika att få rena läroboksreferat, och då bör han ha rätt
att ändra formuleringen. Han vet av erfarenhet, att om man
skriver »Australiens klimat och näringsliv», får man uppsatser,
som bestå av en del, som behandlar klimatet och en annan,
alldeles fristående, som talar om näringslivet, även om de
näringsgrenar, som ha litet eller intet med klimatet att göra.
Om man däremot skriver: »Om sambandet mellan klimat och
näringsliv i Australien», undvikas många missuppfattningar.
Någon skyldighet för facklärare att medverka vid
uppsatsernas rättande föreligger icke. Däremot måste det, om
facklärararen vägrar att medverka vid rättandet och
bedömandet, anses orimligt, att han föreslår sådana ämnen, som
svensk-läraren icke kan förutsättas vara i stånd att rätta och
bedöma. I regeln torde det, utan att någon skada sker, vara
möjligt att ganska högt upp i skolan undvika sådana
fackämnen, vilkas behandling svensk-läraren ej kan bedöma. Om
elever på realskolestadiet skrivit om t. ex. blodomloppet, kan
det behövas, att biologiläraren ser igenom uppsatserna för att
kontrollera, om svensk-läraren ej observerat sakfel, men bedöma,
om en sådan uppsats är klar, redig, sammanhängande,
begriplig och ger åskådliga föreställningar, kan en svensk-lärare
göra lika bra som en biologilärare. I allmänhet gör han nog
detta bättre, emedan han är van att betrakta uppsatserna ur
sådana synpunkter, medan fackläraren helt naturligt får
benägenhet att fästa sig mest vid de isolerade uppgifternas
riktighet och mängd. Stundom är det rent av en fördel att
kunna se på en uppsats med lekmannens ögon. Facklärarna
fästa sig t. ex. ofta ej vid luckor, som för var och en utom
just för elevernas lärare göra framställningen obegriplig. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
