Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Adolf Söderlund: Wilhelm Wernstedt. Barnens själsliv. Uppfostringssvårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 26 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
stadium. Och liksom läkaren bygger sin uppfattning och
behandling av patienterna på en ofta vidlyftig anamn-es, så har
läraren i skolan lättare att bedöma och leda sina elever, 0111
han känner till deras hemmiljö och föregående utveckling.
Gällande skolstadga föreskriver också, att läraren skall söka skaffa
sig sådana insikter, men tyvärr ha stadgans skapare inte insett
konsekvenserna av ett dylikt — mycket svåruppfyllt — krav.
Endast av den lärare, som genom studier i barn- och
ungdomspsykologi fått upp ögonen för och fått levande intresse för dessa
problem, kan man med rätta begära håg och förmåga att göra
allvar av skolstadgans ännu så länge mest löjliga föreskrifter.
I väntan på att myndigheterna anordna en verkligt tidsenlig
lärareutbildning får man söka stimulera lärarna till att på egen hand
skaffa sig en viss bildning på ifrågavarande område. Prof.
Wern-stedts båda arbeten kunna utgöra en god hjälp vid självstudier
rörande nära nog alla faktorer, som äro av större vikt för barnets
utveckling i hem och skola. Hans framställning har föredragets
språkliga enkelhet; hans stora erfarenhet som lärare för blivande
barnvårdare har lärt honom att väl skilja på huvudsak och bisak
vid praktisk fostran. Hans goda hjärtelag och varma intresse
för barn och ungdom i förening med hans ganska ingående
bekantskap med arbetsförhållandena i våra. skolor ha givit honom
förutsättningar att lämna många goda praktiska anvisningar till
uppfostrare i olika yttre förhållanden: i hem, i skola och på
vårdanstalter. Här skall nu beröras några praktiskt-pedagogiska
problem, som synas mig vara av relativt stort intresse för skolans
män och kvinnor.
Den vanliga och rätt begripliga undran på lärarhåll, varför
man just i vår tid gör så mycket väsen av barns och ungdoms
behandling, besvaras av förf. — liksom av många andra
iakttagare på området — med en hänvisning till faktiska förhållanden
i hem och samhälle. »Tiden» har ändrats katastrofalt på trettio
år. Man har att räkna med en religiös, politisk, ekonomisk och
hygienisk kris — även i vårt lugna land — varigenom
förhållandena i hemmen, inom nöjeslivet, på arbetsmarknaden, inom
skollivet o. s. v. blivit mer komplicerade, mer svårbehärskade
och till sina följder mer ödesdigra än förr. Och så kommer i
vårt land — liksom i flera andra — kravet på att all ungdom
skall fostras till fritt tänkande, självstyrande och självansvariga
medborgare, en uppgift som är betydligt svårare än den gamla
välkända: att »plugga i ungarna» katekesens frågor och svar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
