- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiotredje årgången. 1937 /
198

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svante Bohman: Till frågan om intelligensens natur och utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 o O

SVANTE BOHMAN

rierna inom intelligensforskningen är det nödvändigt att först
följa den förmögenhetspsykologiska orsaksförklaringen i dess
viktigaste tankegångar. Vi skola sedan se, hur de göra sig
gällande i intelligensforskarnas teorier. I ett par fall sker det,
trots att vederbörande säger sig taga avstånd från tänkesättet
i fråga.

Det förmögenhetspsykologiska betraktelsesättet har tidigt
kritiserats i filosofiens historia. Principiellt hänger det
samman med den tidigare allmänt utbredda uppfattningen av
kausaliteten som en produktion. Dess metafysiska innebörd
uppvisades redan av Hume i mitten av 1700-talet. Men
tiden var icke mogen för den rätta förståelsen av hans geniala
analys. I filosofien och vetenskapen härskade den gamla
uppfattningen långt fram i vår tid. Och på många håll gör den
sig ännu gällande, där frånvaron av kritisk och systematisk
begreppsanalys är framträdande. I vårt land ha de
framstående filosoferna Hägerström och Phalén ägnat stor
uppmärksamhet åt kausalitetsproblemet. Den förre har psykologiskt
klargjort det metafysiska tänkesättets natur och uppkomst.
Och den senare har gjort den gamla kausaluppfattningen till
föremål för en mycket ingående logisk analys. Följande
undersökning av intelligensförmågans begrepp gör anspråk på
att vara en självständig tillämpning av resultaten från dessa
analyser.

Vill man ange orsaken till ett föremål, sker det
naturligtvis så, att man beskriver saken, som är orsak, och dess
förhållande till verkan. Och på samma sätt om verkan skall
bestämmas. Så går man till väga vid det vetenskapliga
klargörandet av ett orsak—verkan-förhållande. Men vad uppnår
man, då det intelligenta tänkandet antages vara orsakat av
något, som karakteriseras som intelligensförmåga och i övrigt
är irrationellt? Den förutsatta tankeförmågan spelar rollen
av en gemensam och enhetlig orsak till allt intelligent
tänkande, men den beskrives ej på annat sätt än som förmågan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1937/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free