Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svante Bohman: Till frågan om intelligensens natur och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM INTELLIGENSENS NATUR OCH UTVECKLING I 83
det är en viss faktor, som kallas intelligensfaktor. Bestämmes
den icke i och för sig som en bestämd företeelse, är det
tydligt, att vi här endast fått ett nytt ord för idén om en orsak
till orsakandet av de intelligenta tankeprestationerna. Den
gamla causa—sui-idén har berövats sitt konkreta, psykiska
innehåll. Men den finns där, om ock förtunnad till
ytterlighet och klädd i ny språklig dräkt. Och ordet gör ej
tanken, såsom kläderna göra mannen. Inför man ordet
»förmåga» i stället för »faktor», förändras icke tänkesättet i fråga.
Man undgår det naturligtvis ej genom antydningen, att
faktorn är en fysiologisk realitet av något slag, obestämt
vilken. Ty kvar står dock, att man tänkt ett kausalförhållande
mellan det intelligenta tänkandet och något annat. Det har
tidigare påpekats, att en sådan tanke logiskt sett icke är
entydig och motsägelsefri. Kan man här icke tänka ett realt
kausalförhållande, måste ett oklart sådant vara förutsatt.
Och anledningen kan icke vara någon annan än påtalade
förmögenhetspsykologiska betraktelsesätt. Genom ovannämnda
sätt att definiera uppkommer även en ny svårighet. Om
faktorn kan vara än den ena, än den andra realiteten, och man
sålunda ej har någon grund alls för antagandet av endera
som orsak, hur kan man då påstå, att det överhuvud finns
en orsak till att tänkandet är intelligent? Man tycks rätt
ocn slätt förutsätta, att så måste vara fallet.
Innan man söker belägg för ett kausalitetsförhållande mellan
tvenne kända företeelser eller mellan en känd och en annan
okänd, måste man givetvis ha en logiskt sett fullt bestämd
uppfattning om orsak—verkan-relationen. Är det fråga om
ett oklart tänkt produktionsförhållande, så är reflexionen
behärskad av förmågatanken. Avses ett bestämt tidligt förhållande
mellan det intelligenta tänkande och något annat, känt eller
okänt, måste sägas, att erfarenheten icke ger belägg för ett
sådant. Som ifrågakommande fysiologiska realitet brukar man
förslagsvis nämna nervös energi eller läggning, rikedom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
