Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svante Bohman: Till frågan om intelligensens natur och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM INTELLIGENSENS NATUR OCH UTVECKLING I 83
de riktiga prestationerna definieras icke på annat sätt än
genom att sättas i samband med förmågan till
ändamålsbe-stämt tänkande. Att Stern anlagt ett typiskt
förmögenhets-psykologiskt betraktelsesätt framgår av följande förklaring i
hans »Ableitung und Grundlehre»1: »Hier in der Funktion
eines lebenden Organismus treten dem Beobachter unablässig...
Erscheinungen entgenen, die in den wahrnehmbaren,unmittelbar
voraufgehenden Geschenissen keine zureichende Erklärung
finden. Da aber der Kausalitätstrieb es nicht erlaubt, in jedem
solchen Fall einfach ein ursachloses Entstehen der Erscheinung
anzunehmen, so bleibt nichts übrig als in ihren Träger eine
Ursächlichkeit hinein zu verlegen, die dauernd, aber latent
vorhanden ist und sich nur bei bestimmten Anlässen nach
aussen hin bekundet. Für eine solche Ursache, deren Wesen
nicht in der Wirksamkeit, sondern in der ^NxxVxmgsfähigkeit
besteht, gibt es zahlreiche Ausdrücke: Kraft, Vermögen,
Disposition, Tendenz, Anlage, Potenz, Alle diese Worte stellen
nur verschiedene Nuancen derselben Kausalitetsform dar:
diese aber ist eine teleologische; den dass Recht zu ihrer
Aufstellung besteht allein darin, dass aus ihr etwas werden
kan. Die Fähigkeit zu einem künftigen Erfolg zu führen,
macht allein ihre gegenwärtige Wirklichkeit aus.» För
intelligensförmågans vidkommande betyder det anförda, att den
förutsättes vara en sådan orsak till tänkandet, vilken orsakar,
att tankeförloppen resultera i riktiga resultat. Det är alltså
fråga om en kausalförklaring av det riktiga tänkandet. I denna
är inmängd ett teleologiskt tänkesätt, varigenom Stern
åtminstone får en skenbart real innebörd i den oklara tanken
på en orsak till tankeprestationernas riktighet. Orsaken fattas
nämligen som verksam på det sättet, att den bestämmer
slutresultaten av tankeförloppen, vilket — som förut är sagt — måste
betyda, att slutresultaten finnas, innan de blivit till genom
tankeförloppen. Men varför i så fall lösa problem och söka
1 3 Aufl. 1923, s. 245.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
