Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svante Bohman: Till frågan om intelligensens natur och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o O
SVANTE BOHMAN
alla dessa realiteter jämte en hel del andra i större eller
mindre grad?
Sättet att bestämma förekomsten av en allmän
intelligensförmåga genom korrelationsberäkning visar sig alltså i grund
och botten vara felaktigt. Det återstår att förklara, hur man
kommit att slå in på en sådan väg. Då man ej nöjt sig
med att från olika synpunkter studera det tänkande, som
åstadkommer de riktiga tankeprestationerna, utan sökt en
speciell faktor, som antages åstadkomma att prestationerna
bli riktiga, så visar det, att man haft behov av en
kausal-förklaring, som är analog med det förmögenhetspsykologiska
betraktelsesättet. Tanken på en särskild intelligensfaktor är
ingenting annat än den abstraktaste kvarlevan av den
metafysiska idén om en speciell intelligensförmåga, en enhetlig
orsak till allt tänkande, som åstadkommer riktiga prestationer.
Vid en fördomsfri syn på tänkandet finns ingen anledning
att forska efter någon annan »orsak» till dess prestationers
riktighet än tänkandets egen logiska och psyko-fysiologiska
beskaffenhet. Att söka orsaken till att det riktiga tänkandet
är ett riktigt tänkande är lika meningslöst som att fråga,
varför t. ex. en häst är en häst.
Korrelationsberäkningen har emellertid accepterats av de
svenska intelligensforskarna med G. A. Jaederholm som
föregångare. Låt oss mera ingående betrakta hans sätt att
resonera.
»För så vitt intelligensen överhuvud är mätbar», säger
han1, »kunna dess egenskaper och den därpå grundade
real-definitionen endast bestämmas genom en undersökning av
kausalsambandet mellan intellektuella och andra fenomen,
varvid dessa speciella kausallagar innehålla uttryck för kvantitativa
relationer mellan nämnda båda fenomengrupper. Förhållandet
är fullt analogt med det inom de exakta naturvetenskaperna
rådande; man mäter en orsak till förändring genom mätning
1 Intelligensmätningarnas teori och praxis, 1914, I, s. 145.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
