Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Gottfrid Kallstenius: Tvivelaktigt språkgods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 5 o
GOTTFRID KALLSTENIUS
Den är mycket ledig och trevlig i kåserande framställning.
Att den skulle lämpa sig för normalprosans tunga tramp,
betvivlar jag; den åstadkommer väl där oftast missljudande
stilblandning. Två av exemplen från attsats ovan äro
tydligen av det slag, att en direkt anföring gjorts till indirekt
allenast med ett framförställt att utan annan åtgärd (» ... att
han skall då aldrig . . ., ... att någonting tystlåtnare . . . det finns
då . . .), ett nästan för bekvämt sätt att skriva svenska. I de
andra har ett efter fogeordet inskjutet adverbial (i
relativsatserna det adverbiella fogeordet självt) vållat den inversion,
som icke tillhör bisats. Inskjutningen är mycket målande,
och jag vill icke ogilla vare sig den eller inversionen. I ett
fall håller jag bestämt på att inversionen är det riktiga
uttryckssättet. Det är, när en bisats eller en infinitivkon
struktion är inskjuten i en attsats omedelbart efter
konjunktionen: »Han visste, att om han gav sig, var han förlorad.»
— »Han visste, att när han kom hem, skulle han få smörj.» —
» . . . ett är säkert, att efter vad vi . . . kunnat erfara står
jordbruket inför anpassningsproblem ...» Axel Olsson, N. D. A.
14 7 1937 s. 5 sp. 7. — ». . .som anser att så länge man är
ung klarar man sig nog» (se ovan). Att i sådana fall bruka
rak ordföljd synes mig mycket stelbent. Några exempel:
»Den rörde sig så lugnt, att då man ej såg ut över de nakna . . .
öarna, man uitdrade på om den stod stilla.» Laurin a. a. s. 47.
— »Den föreföll ... så pass stort tilltagen, att om det
Heiden-stamska ordet ’du är tung, men kärleken är stark’ gällde
på den tiden, man lätt. . . skulle kunna föreställa sig, vilken
väg ...» Laurin a. a. s. 141. — ». . . att ledaren menar, att
för att få rörelsen rytmisk, det är nog med att den pågår i
oavbruten följd ...» Marrit Hallström a. st. s. 142.
c. Diverse.
»Den glädjande underrättelsen att han utsetts som deltagare
i färden fick amanuens Andersson för omkring en vecka sedan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
