Print (PDF) - On this page / på denna sida - I. Finngossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles dugliga jägare, oförskräckta och uthålliga. Men
därtill hade de lärt sig timra och snickra, ty i båda dessa
arbeten stod Pekka Huskoinen ett godt stycke framom sin
tids skogsfinnar. Den unge Pavo hade äfven visat stor
vetgirighet. Detta hade ej undgått Pekka, och han hade
mycket sysselsatt sig med den unge mannen. Denne hade
också fattat en varm tillgifvenhet för Pekka, hvilken han
äfven uttalat då hans bror flyttat till sin nya sved vid
Makkantjärn. Pekka hade icke fäst sig vid Pavos ord,
utan då han lämnade sin egendom sagt åt Matts: »Pavo
blir väl hos dig så länge han vill, och det bör du vara glad
åt.» Matts hade blott nickat bekräftelse därpå.
Några dagar därefter fann Nila Pavo sittande utanför
sitt pörte då han tidigt på morgonen kom ut.
»Kom in du, Pavo!»
»Du är tidigt ute i dag,» sade Karna, i det hon gaf
honom en skål varm vassle, finnarnas vanliga morgondryck.
Sedan skålen var tömd sade Pavo: »Jag vill hafva
hyndan din, Nila!»
»Ja, tag henne!»
Därmed gick Pavo.
»Undrar just hvad han tänker på nu,» sade Karna.
»Kanske du går med honom, Nila! Pavo är ung och
oförvägen och björnarna denna årstid ondsinta.»
ȁ nej, nog reder Pavo sig, och nu vill han vara ensam,
efter han icke sade något.»
Då Pavo kom in i skogen satte han sig att smeka
Tispa, hyndan, hvilken å sin sida visade sig förnöjd åt att
få följa honom. »Ja, du, nu äro vi fria, du och jag; nu
skall du hjälpa mig att finna honom, och sedan! Kom nu!»
Därpå gingo de åter till Bjurberg. Pavo sade nu Matts,
att han ämnade sig ut på världen. Matts sökte afråda
honom, men därtill ville han ej lyssna. »Jag går väl ändå,»
svarade han, och så lade han in sina få tillhörigheter i sin
näfverkunt, axlade denna, fattade bössan och gick åt samma
håll han sett Pekka Huskoinen gå.
»Ah!» sade Matts till Maren. »Han trifves ej hos oss.
Du skall se, han går att söka Pekka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
