Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Bäfverjägarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej. Jag har aldrig behöft det. Här finnes ju fågel
nog.»
»Ja, men ändå.»
»Framdeles, om vi bli nödställda.»
»Icke förr?»
»Nej. Vi ha lyckats bra med vårt pärlfiske i år. Nu
ha vi hvad vi behöfva. Men ännu är tiden för bäfverfångsten
icke förliden. Jag har lust för en färd öster ut i dala- och
helsingskogarna, för att se och besöka de finnar som
där finns. Har du lust för en sådan färd, Pavo?»
»Jag följer dig, har jag sagt. Låt oss gå. Har du
något särdeles att uträtta där borta i öster?»
»Åh ja. Åh nej. Men jag vet, att en hel del finnar
bosatt sig öster i skogarna, och det kan vara roligt höra,
hur de ha det. Vi äro många finnar nu i Sverige. Många
ha farit orättrådigt fram. Svenskarna, bönderna, vilja icke
veta af oss längre, och öfverheten vill ock hafva bort oss.
Det är icke nu som i hertigens och unga konungens tid: vi
jagas som annat villebråd i skogen. Men hjälpas vi åt att
få bort de orättrådige, skola vi snart få det bättre. Jag
vill tala härom med alla vi träffa af vår stam. De skola af
egen fördel lyssna därtill. Och dessutom kan det vara bra
för oss, Pavo, att se oss omkring. Det är är ovisst, hur
länge vi få ro i vår koja vid bäfverdammen. Ana Limakarlarne,
att det är finnar som vistats där, skola de nog mota
bort oss, därpå behöfva vi icke tvifla. Jag är säker om att
vi finna någon trakt där hvarken finnar eller svenskar skola
veta af oss, och just till en sådan längtar jag. Men först
skola vi skaffa oss åtskilligt vi behöfva. Låtom oss gå.»
Vid den tid då de båda skogsströfvarne vandrade genom
de svenska skogarna liknade dessa föga nutidens. Icke ett
spår af en människa kunde upptäckas på ändlösa sträckor,
och det var endast genom den rikliga tillgången på vildt
de ströfvande finnarna kunde uppehålla sig. »Strykfinnarna»,
eller de som under tiden 1630—1650 förklarats fridlöse,
undveko så vidt möjligt att visa sig i svenskbygden. De kunde
endast ha beröring med folk af sin egen stam, och hos dem
kunde de icke heller dröja länge, så vida de bofaste icke
voro så pass försigkomna, att de kunde antaga dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
