Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den sista tjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tände ett bloss och begåfvo sig, trots ovädret, upp på holmens
högsta topp. Där började de gräfva med ifver, jord och
stenar kastades undan, grafven blef allt djupare, de
gräfvande syntes allt kortare, tills man endast kunde se, att
jord och stenar slungades upp. De stego upp och aflägsnade
sig, men återvände snart med hvar sin börda mossa. Pekka
steg ned i grafven och redde en bädd. När han kom upp
igen sade han: »Nu får den stackars finnen sofva i ro.»
Då de återkommo till kojan satte de sig ned, och Pekka
läste med dämpad röst ur boken.
Så småningom tystnade stormen, regnet upphörde, och
snart lyste morgonstjärnan gladt och vänligt mellan trädens
grenar. Ljuset tilltog, och så steg höstsolen upp. De nickade
åt hvarandra, satte den bleke och kalle finnen i bärstolen,
bar honom uppför kullen och lade honom ned i grafven
på den bruna mossan. Pavo räckte Pekka stora
barkstycken, hvarmed denne betäckte den dödes kropp. »Sof i
ro på din mossbädd under ditt barktak!» — »Sof i ro!»
sade äfven Pavo med tårade ögon, under det han öste mull
öfver den döde.
»Se så!» sade Pekka efter en stund, då de slutat täcka
Bertils grafhög med mossa och riskvistar. »Nu skall ingen
märka, ingen skända hans graf.»
»Lycklig den som vänner äger!» sade Pavo. »Mången
finnes ben hvitna och multna i mörka skogen. Skola vi
väcka henne, Pekka?»
»Nej, låt barnet sofva! Tids nog vaknar hon.»
Pekka visste, att mot sorgen finnes intet bättre medel
än arbetet. De snickrade och täljde som bäst inne i det
skumma pörtet då de hörde en glad barnröst ropa: »Ah,
far, far, hvad jag är glad att du är uppe och kan arbeta!»
Och så hoppade Gretti in. »Hvar är far, Pekka? Pavo,
hvar är far?»
Det ville just som stocka sig i Pavos bröst då han
svarade: »Far är i skogen, Gretti.»
»Nej, Pavo, hans bössa ligger vid elden. Han är nog
i forsen och fiskar. Jag springer dit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
