Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Onda tidningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste sätta lifvet till, och de andra rymma undan, lämnande
de saker i sticket, som förenämde äro.
Däruppå Lars Halfvarsson i Persby svarade för sig och sitt
sällskap, att efter de och deras grannar i Dalby socken ledo
jämt och samt stor skada af finnarne, i det de icke allenast
höggo fall och fälde djur uppå deras skogar, utan ock stulo
bort från dem, hvad de öfverkommo, både i gårdarna och
sätrarna, såsom de hade nyligen stulit i Persby ett silfverbälte
om 24 lod, två silfverskedar om 4 riksdaler, smör fem lispund,
ostar 5 stycken, alt det Gudmund hade slaktat till sin vinterföda
och alla hans hustrus småkläder, i Brännäs mjöl 2 skeppor,
smör 1 lispund, ostar fem stycken om halft-tredje lispund, i
Bjärsta sätrarna så mycket ost och smör de samlat i en månads
tid, och i Uggenäs sätern smör halftannat lispund och ostar
fem stycken, samt i Transtrand två kopparkittlar om
halft-tredje lispund, men det ficks aldrig någon fast.
Nu sinnsatte dessa bönderna sig att gå och söka, om de
icke kunde träffa sådana skalkar i marken, hälst efter de hade
hört sägas af sal. riksdrotsen Gabriel Gustafsson i Karlstad,
när öfver sådant parti för honom klagades, att de voro fågelfrie
gjorde för sex år tillbaka, och hvar måtte saklöst skjuta
dem neder, ehvar sådana funnos, och likaså talas af
landshöfdingarna Gustaf Lejonhufvud och Olof Starke samt
kammarfiskalen Johannes Westius, jämväl ock något sådant läses af
den nya skogsordningen, hunno så sent om en afton i höstas
uti Dalbyskogen på dessa tre finnar efter spåret, hvilka genast
löpte ut i skogen med sina bössor och yxor, drogo där af
hölstren och spände bössorna, men kommo åter tillbaka, när
dem sades, att de måtte väl det göra, om de voro rätte i sina
ärenden, på det man kunde få talas vid.
Frågades alltså finnarne till, först hvar de tagit älgdjuret,
därpå de svarade på Ny sockens skog. Sedan huru långt nord
om Tolfmilaskogen? Därpå de svarade, en liten mil, där det
likväl var fem. Därnäst, hvar de gingo till kyrka? Därpå de
svarade: stundom till Sunds (Sunne) och stundom till Lysvik i
Fryksdalen. Men intet ville de säga hvar de voro hemma, utan
så komne här bort att söka efter mårdar. Som nu bönderna sågo,
att samma finnar voro skogsstrykare, och ingen kände dem,
icke häller kunde viss kunskap nås af dem, hvar de voro hemma,
så taltes bönderna vid, att de ville taga deras saker och fånga
eller slå på dem, efter som de mente sig hafva där rätt och
makt till, efter de gode herrars ord, det de skulle icke få rätt
på sådana skalkar. Och emedan han, som döden led, icke lade
sig utan satt och hade sin bössa och yxa alt när sig, så gåfvo
de sig först i färd med honom, men han grep strax till sina
knifvar och värjde sig. Hvarför han for emellan dem och fick
den ena slängen här den andra där utaf det de hade i händerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
