Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Onda tidningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näml. yxor eller bössa, allenast så länge han värjde sig, men
icke till döds.
Af hvem, huru mycket han blef slagen, kunde de icke
veta, efter de vore alla om honom, och det skedde i mörkret
ett stycke från elden. Och såsom de andra, hvem det kunde
vara, bjöd sig ock till värns så blef ock han slagen något af
hvar, alt så länge han värjde sig och höll vid, det sammaledes
skedde något stycke från elden, men han kom sedan till elden
igen, medan bönderna voro där. Om den tredje fick något
hugg heller icke, medan de voro i verket med den första, visste
de intet, utan att han tog skogen. Hunden sköto de vid elden
ned, för han lopp omkring och ville bita dem, och togo sedan
bort med sig och hafva ännu behållna alla saker, som angifne
äro, mårdskinnet undantaget, det de intet sågo, och gingo så
ifrån dem.
Den ene finnen af de tvänne, som blef vid lifvet, Påvel
Staffansson, var nu kommen med tillstädes, och bekände så,
att efter som han skulle tjena hos Peder Pedersson i Mangen
till hösten, så var han med Peder Pedersson och Lukas Matson
efter hö och djuret, och när bönderna kommo på dem, lupo de
ett stycke ifrån elden, men drogo intet hölstren af eller spände
någon bössa. Gingo strax till elden igen, när bönderna sade
sig intet ondt vilja tillfoga dem. Han lade sin bössa ned på
matsäcken, kokade och gaf bönderna vällingen med sig och
lade sig sedan att sofva. När de somnade, begynte bönderna
först slå Lukas och följd’n så med hugg och slag åt kärret, att
han blef där liggande hela natten och frös fötterna af sig.
Hans Påvel fick där slag i hufvudet och ett på axeln af yxor,
men hvem som slog, vet han intet. Kom strax undan åt skogen,
där han blef afsides hela natten öfver.
Om morgonen gick han först fram till elden och fann Lukas
liggande ifrån elden, kylder om fötterna, och Peder dödan en
träslängd från elden, hvilken syntes äfven så långt hafva krupit
ifrån det ställe, på hvilket han föll ned, fram till elden. Lukas
Matson, den tredje finnen, en driftekarl, som plägade arbeta
en vecka här och den andra där, och intresserad med häruti,
var nu intet tillstädes. För vinnande af ytterligare utredning
uppsköts målet till nästa ting, tinget den 17 september 1649.
Samma dag kom för rätten Lukas Matson ifrån Mangen i
Fryksände socken, hvilken, på förmaning om en sann bekännelse,
berättade sålunda, att efter han höll till där i Mangen hos
Peder Larsson, eljes kallad Lekare Per, och de förnummo af
Mårten Pedersson i Mossehöjden i Fryksände socken, som hade
varit i skogen efter hö, att på Öfverbyskogen funnos älgspår,
så följde han med Peder Pedersson och Påvel Staffansson att
söka det upp, och funno älgen på By sockens ägor i Älfvedalen.
där de ock sköto på honom, men han lopp lika fort, de sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
