Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Häkken. - 14. Pekkas råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att pojken nog blef karl efter sin faders sinne, fick
man snart förnimma. Han och fadern voro en dag ute på
jakt, då pojken sköt på något. »Hvad var det?» sade Häkken.
»Icke mer än en hjärpe,» sade han och visade på en man
den han skjutit och rånat. Bytet blef blott en daler, den
enda mannen ägde. Under en resa till bygden bröt pojkens
öfvermod ut. Han red in uti en bröllopsstuga midt bland
gästerna och svängde något blankt skimrande med ena
handen: det var en sill. Men då folket såg denna helt
hastigt, togo de den för en stor knif och trodde, att Häkkens
pojke ämnade mörda dem. De lupo då efter yxor och liar
och dödade den öfvermodige ynglingen.
Då Häkken erhöll underrättelse om sonens fall svor han
att hämnas på ett sätt som svenskarna aldrig hört make till.
Lyckligtvis låg då Häkken på sin sotsäng och afled kort
därefter, till fromma för sina grannar.
Häkken ansågs för mycket rik, och det säges, att han
nedgräft stora skatter, som sökas ännu den dag som är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
