Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Mattis karlaprof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och detta hade till följd, att både Pekka och Antti nu
löpte saktare än hittills, ty nu visste de, att Matti skulle
ansträngt sig till det yttersta. Man behöfver blott låta en
antydan undfalla sig, att en ung finne skall tröttna före
kamraterna, för att vara säker om, att hans envishet för
honom allt för långt.
Lyckligtvis för vår unge Matti var mörkret nära, och
snart påträffades Pavo och Jossi. Stödda mot sina
skidstafvar, stodo de på en liten slätt inne i skogen.
»Ni ha gifvit vargarna en frisk skjuts i dag, gossar,»
sade Pekka. »Det var raskt gjordt af er. Ni skall se, de
ha mist lusten att trafva undan i natt, utan lägga sig till
ro, så vi träffa dem nog tidigt i morgon, och då —»
»Skola ni ej göra som i dag,» sade Antti: »springa
ifrån matsäcken. Vore vi nu icke här, finge ni gå hem i
natt och dugde icke till att jaga i morgon. Nu kanske det
blir annorlunda, och jag tänker ni nästa gång icke ge er
ut efter vargen, ty den tages icke gärna på en dag, då
man skall jaga upp honom: flera gå åt, och har man intet
att äta, går vargen fri. Nu hjälpas vi åt att få bädden i
ordning och elden tänd.»
En half timme därefter var detta gjordt, och icke långt
därefter sutto våra finnar omkring grötpannan och åto med
en i skogen sällan uteblifvande aptit.
»Hunno ni någon gång så nära, att ni sågo vargarna?»
frågade Matti sina äldre jaktkamrater. — »Nej, ingen gång,»
svarade Pavo. »Men då vi foro utför närmaste höjden på
andra sidan mossen voro vi så nära dem, att kvistarna icke
hunnit stanna, utan ännu vaggade af och an efter de puffar
de fått då vargarna stormade fram.» — »Ja, då voro ni
icke långt efter dem,» sade Matti och lade sig på bädden,
och sammaledes gjorde de äldre jägarna.
I god tid voro de följande morgon uppe och rustade
sina skidor i ordning ty det var klart, att jakten skulle bli
skarp. Så tänkte alla, tills Pekka sade: »Gif er ro här
en stund! Jag vill göra en tur ut ensam och se, om
vargarna ligga kvar här i berget; jag är snart åter.»
»Hur menar Pekka nu, far?» frågade Matti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
