Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ängsjöfinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställt borgen för sig, blifvit fria och lefde nu ostörda i sina
skogar. Att ryktet om deras frigifning icke hunnit upp till
nordfinnarna, berodde nog därpå, att deras svenska grannar
af illvillighet icke meddelat dem det.
Att öfverheten utfärdat påbud att finnarna skulle
bortjagas och förödas, vore nog sanning; men äfven detta hade
skett för flera år sedan, och ingen hade i hans ort ännu
gjort något för den saken. Men skäl vore nog att söka få
fullt reda på detta af konungen själf, ty man kunde icke
veta, om påbudet var utgånget från honom. Själf ville han,
om Pekka så önskade, gå med till kungen, sedan de först
gjort en färd längre söder ut och till hans grannar
Mangskogsfinnarna.
»Vi äro många finnar nu,» tillade han, »så det torde
blifva vanskligt att bortjaga oss med våld. Bättre vi gå
frivilligt. Vi ha icke långt till Norge, och därifrån har
det icke försports annat än att finnarna hafva det fredligt
till den dag som är. Nu må ni stanna hos mig några
dagar, så skola vi se till, om ni kunna hjälpa mig af med några
björnar som oroade mig i somras och hvilkas vintervisten
jag tror mig känna till. Hvarken jag eller pojkarne mina
hafva några hundar som duga för björnjakt. Men ni, som
äro kända som våra bästa björnjägare, skola nog med hjälp
af edra hundar helt säkert finna dem.»
Antti berättade, att han haft bud om samma sak från
Mangskogsfinnarna, samt att han och Pekka ämnade försöka
sin jaktlycka där så snart snön blef hårdare och dagarna
längre. »Ja, äfven på den resan vill jag följa eder,»
förklarade deras värd.
Under afvaktan på längre dagar och tjänligare snö
gingo fosterbröderna öfver till sitt förra hem i Bogen.
Grills var nu hemma, men Vappu hade öfvertalat Heyki
Nerkelan att följa henne på en långresa, hvart visste ej
Grills, men före sommaren, hade Vappu sagt, vore de icke
att hem vänta.
»Å,» sade Pekka, »vet du ej att Vappu fått gåfvobref
på en egendom hemma i Finland?» — »Nej, därom har hon
ingenting sagt till mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
